Restaurang Dalla Nonna
Publicerad 25 februari 2013
Det har öppnat en ny italiensk restaurang i Göteborg, den tillhör ETC-kedjan och är belägen på högt upp på Kungsgatan. Den heter Dalla Nonna och klassar sig själv som trattoria, enoteca och bar. Jag besökte den här restaurangen en kulen vardagskväll tillsammans med en väninna. Jag var lite tidig och kom före min väninna. Servitrisen som tog emot mig var vänlig och effektiv och visade mig till vårt bord i den då halvtomma lokalen. Jag beställde ett glas vin medan jag väntade och jag fick provsmaka det under tiden som hon berättade lite om vinet. Gott! Friskt!
Så kom min väninna och ungefär samtidigt träffade vi servitrisen som skulle ha hand om vårt bord. Min väninna beställde in ett glas av husets röda och fick det upphällt utan att vinflaskan ens visades vid bordet. Det landade en brödkorg med focaccia och en tapenade på gröna oliver. Gott! Och precis vad som förväntas om man försöker efterleva italiensk standard.
Mitt sällskap tog dagens risotto (som vår servitris inte visste vad den bestod av utan fick fråga köket). Den visade sig vara en capreseversion dvs tomatiserad med mozzarella och basilika. Jag tog torskrygg med kräftvitvinssås och parmesangratinerad sparris med potatispuré.
Torsken var perfekt bakad och med lagom sälta. Såsen var något tunn men väldigt god. Dock kunde jag inte känna någon särskild kräftsmak på den. Sparrisen var fortfarande krispig och med ett gott parmesantäcke. Ljuvligt! Och potatispurén som serverades i en separat skål, var len som sammet och mycket smörig. Precis som en god potatispuré ska vara och dessutom i en generös portion.
Väninnans risotto var också generös vad gäller portionsstorleken. Den doftade gott av tomat och det syntes härliga, sega mozzarellatrådar. Betyget var gott! Mer ingående än så kan jag tyvärr inte betygsätta, då jag inte åt av den själv.
Någon dessert blev det inte. Vi fick förfrågan om dessert när våra varmrätter dukades ut. Vi bad då att få vänta en liten stund innan vi bestämde oss. Men den väntan blev väldigt lång. Så lång att vi bestämde oss för att ta kaffe och sötsak någon annanstans. Vi hade då suttit med tomma vinglas och tom vattenkaraff en längre stund. Vårt bord verkade bli intressant igen först när våra kontokort plockades fram. Då hade vi haft nöjet att se och höra vår servitris berätta för grannbordet att de enda stekgrader som kunde fås på oxfilén var rare, medium och well done, inte den önskade medium-rare. När mannen bad om rekommendation istället, fick han svaret att "rare är ju nya medium". Att hans kött landade ensamt på bordet och att hans tillbehör kom först en lång stund senare efter påpekande till personalen, gjorde inte saken bättre och det är ändå att betrakta som anmärkningsvärt.
Jag ger min varmrätt en svag fyra av fem möjliga kaksmulor. Servicen får en svag tvåa, ett lite högre betyg än jag först avsett. Detta för att den första servitrisens service och vänlighet var oklanderlig. Kanske var vårt bords servitris helt ny, men säg då gärna det i början av besöket så kan vi ha lite överseende för bristande service. Nu är jag osäker på om jag kommer att komma tillbaka.
Så kom min väninna och ungefär samtidigt träffade vi servitrisen som skulle ha hand om vårt bord. Min väninna beställde in ett glas av husets röda och fick det upphällt utan att vinflaskan ens visades vid bordet. Det landade en brödkorg med focaccia och en tapenade på gröna oliver. Gott! Och precis vad som förväntas om man försöker efterleva italiensk standard.
Mitt sällskap tog dagens risotto (som vår servitris inte visste vad den bestod av utan fick fråga köket). Den visade sig vara en capreseversion dvs tomatiserad med mozzarella och basilika. Jag tog torskrygg med kräftvitvinssås och parmesangratinerad sparris med potatispuré.
Torsken var perfekt bakad och med lagom sälta. Såsen var något tunn men väldigt god. Dock kunde jag inte känna någon särskild kräftsmak på den. Sparrisen var fortfarande krispig och med ett gott parmesantäcke. Ljuvligt! Och potatispurén som serverades i en separat skål, var len som sammet och mycket smörig. Precis som en god potatispuré ska vara och dessutom i en generös portion.
Väninnans risotto var också generös vad gäller portionsstorleken. Den doftade gott av tomat och det syntes härliga, sega mozzarellatrådar. Betyget var gott! Mer ingående än så kan jag tyvärr inte betygsätta, då jag inte åt av den själv.
Någon dessert blev det inte. Vi fick förfrågan om dessert när våra varmrätter dukades ut. Vi bad då att få vänta en liten stund innan vi bestämde oss. Men den väntan blev väldigt lång. Så lång att vi bestämde oss för att ta kaffe och sötsak någon annanstans. Vi hade då suttit med tomma vinglas och tom vattenkaraff en längre stund. Vårt bord verkade bli intressant igen först när våra kontokort plockades fram. Då hade vi haft nöjet att se och höra vår servitris berätta för grannbordet att de enda stekgrader som kunde fås på oxfilén var rare, medium och well done, inte den önskade medium-rare. När mannen bad om rekommendation istället, fick han svaret att "rare är ju nya medium". Att hans kött landade ensamt på bordet och att hans tillbehör kom först en lång stund senare efter påpekande till personalen, gjorde inte saken bättre och det är ändå att betrakta som anmärkningsvärt.
Jag ger min varmrätt en svag fyra av fem möjliga kaksmulor. Servicen får en svag tvåa, ett lite högre betyg än jag först avsett. Detta för att den första servitrisens service och vänlighet var oklanderlig. Kanske var vårt bords servitris helt ny, men säg då gärna det i början av besöket så kan vi ha lite överseende för bristande service. Nu är jag osäker på om jag kommer att komma tillbaka.
Barrique
Publicerad 9 februari 2013.
För snart ett år sedan skrev jag en recension om Barrique wine bar. Vi var mycket nöjda då och då jag i födelsedagspresent fick ett valfritt restaurangbesök, valde jag Barrique. Vi var där i går kväll och hade på förhand bokat den så kallade Gourmetmenyn. Barrique är en restaurang med vinet i fokus och har vintemamenyer där ett vinland eller en vinregion inspirerar menyn. Just nu är det USA-tema och det kändes som en meny i vår smak.
Vi började med ett varsitt glas champagne. Snabbt landade en amuse bouche framför oss, en bit långkokt oxsvans med puylinser och äpple. Mustig och mör med en fin kontrast i form av linser med lite tuggmotstånd. Gott och aptitretande! Innan champagnen var uppdrucken fick vi en andra amuse i form av en tryfferad jordärtskockssoppa. Jag är, matnörd till trots, ingen vän av tryffel efter en överdos i Italien, men den här soppan hade en alldeles lagom touch av tryffel som lyfte soppan. Soppan i sig var sammetslen och med en fin smak av jordärtskockan. Ljuvlig!
Brödkorgen bestod av rågbröd, focaccia och knäckebröd tillsammans med vispat brynt smör, små, spanska oliver och en färskost med soltorkade tomater. En generös korg där focaccian med brynt smör är höjdpunkten!
Så kom den första förrätten. Clam chowder, eller musselsoppa. En gräddig musselsoppa med fina smaker av fänkål och med generösa bitar salt sidfläsk som kontrasterade mot det gräddiga. Mitt i soppan tornade en stor blåmussla med rikligt med köttigt innehåll. Hästmussla? Min mussla innehöll några få sandkorn vilket inte är helt behagligt att tugga på, men själva soppan får ett bra betyg. Till soppan serverades vi en riesling från Washington state, namnet är Eroica och årgången 2011. Vansinnigt god riesling och ypperlig till soppan.
Andra förrätten bestod av 2 stycken halstrade pilgrimsmusslor med blomkålskräm, picklad blomkål, rostad mandel och soyavièrge. Tämligen lik förrätten från vårt förra besök, då med kalvfondsvièrge istället. Inte för att det gör något att rätterna är så lika, jag älskar nämligen den här kombinationen. Söt mussla som är perfekt stekt, salt vièrge, len och smörig kräm och syra från den picklade kålen. Helt otroligt gott! En rätt som gärna får stå kvar på menyn. I glaset fanns en lika smörig, ekad Chardonnay från Kalifornien med tydliga vaniljtoner. Chardonnay Panamera är namnet och det tycker jag att ni ska lägga på minnet. Jag tänker leta upp importören och beställa hem. Sen ska jag brassa pilgrimsmusslor och låta detta bli en stående festrätt här hemma, även om jag inte tror att jag får till den som bra som på Barrique.
Totalt betyg på förrätten: 4 av 5. Avdrag för diskränderna på rieslingglaset och för sandkornen.
Den första varmrätten var dagens fångst med syrad fänkål, forellrom, potatispuré med Västerbottenost och en vitvinssås. Dagens fångst visade sig vara torskrygg, vilket ju är en av mina favoriter. Mjäll fisk som flagade sig vackert på tallriken, len puré och om möjligt ännu lenare sås. Och så pricken över i:et, den syrade fänkålen som med sin syra och välbevarade krispighet bröt av så fint på det smöriga och gräddiga. Ljuvligt!
I glaset en snustorr Chablis som passade fint till fisken men som i jämförelse med tidigare viner, kändes aningen blek.
Innan den andra varmrätten kom en liten smaklöksrensare i form av en äppelgranité med Angostura bitter. Granitén var len som den finaste sorbet och underbart syrlig. Den lilla bittern som ringlats över bröt av fint utan att ta över. Jag gillar egentligen inte Angostura bitter (eller annan bitter för den delen) men här var den välplacerad och mellanrätten fyllde sin funktion fint! Minus i kanten då glaset som serverades på en tallrik var kladdigt på foten och även tallriken hade spill på sig. Det drar ner helhetsintrycket lite.
Så dags för den andra varmrätten. Hickoryglacerade ribs, grillad biff (från högrevet), liten bakad potatis fylld med rödlökskräm, pommes alumette på sötpotatis, majskräm, rostad majs och rödvinssås. Det här var kvällens allra bästa rätt! Biffen vackert medium/rare och fantastiskt mör. Dessutom med en god smak av kolgrillat. Hickory ribsen var lika möra och den rökiga smaken passade fint ihop med majsen och potatisen. Den sistnämnda för övrigt otroligt god med sin krämiga fyllning. Och den rostade majsen. Lite knäckig, lite seg, väldigt god! Till detta dracks Newton Merlot unfiltered 2002 från Napa Valley. Fullpott!
Varmrättsbetyget blir trots ovanstående minus i kanten, en solklar 5 av 5.
Ingen gourmetmåltid är komplett utan ost, här i form av variation på cheddar. En bit friterad cheddar och en bit skotsk, vällagrad cheddar. Som bonus också en fransk blåmögelost. Till detta en klick gräddfil med rostad lök till den friterade osten, till de andra ostarna ett kryddigt frukt- och nötbröd samt en lökmarmelad. I glaset en petit verdot och petite syrah med namnet Petite Petit. Riktigt goda ostar och kul med så skilda smaker och konsistenser. Brödet var sagolikt gott och passade utmärkt till cheddarn som var så vällagrad att den föll i små smulor.
Desserten. Mörk chokladsorbet serverad på ett mjölkchokladskum och med ett strössel av kanderade nötter. Några droppar olivolja. Magiskt! Kontrasterna mellan den iskalla, lena och chokladintensiva sorbeten och det ljumma, nästan lite sega mjölkchokladskummet med fina kolatoner, var klockrena. Lägg sedan till knastret från krokanten. Så gott att jag nästan sprang ut i köket och bad om receptet. I glaset ett uppspritat dessertvin vars namn jag inte minns. Det passade utmärkt till desserten även om jag vanligtvis inte är så förtjust i viner som drar åt sherryhållet.
Espresso till Wilhelm, inget kaffe till mig då klockan hade hunnit bli mycket. Dock en bit chokladtryffel med flingsalt till oss båda. Grädden på moset. Eller punkten för en mycket trevlig afton.
Dessertbetyget blir också 5 av 5.
Servicen på Barrique kan man inte klaga på. Ett varmt välkomnande i dörren. Trevlig, nästan familjär chargong och personal som tar sig tid att prata lite extra om maten, skoja lite och posera med flaskor när vi vinnördar ska fotografera flaskorna så att vi korrekt minns namnen. Betyg 5 av 5.
Pris: 645 kr för menyn, 700 kr för exklusivt vinpaket där glasen blir generöst fyllda.
Totalt betyg 19 av 20 möjliga kaksmulor. Stjärnklass på maten, gemytlig miljö och helt fantastiska viner! Så, kära läsare, vad väntar ni på?
Vi började med ett varsitt glas champagne. Snabbt landade en amuse bouche framför oss, en bit långkokt oxsvans med puylinser och äpple. Mustig och mör med en fin kontrast i form av linser med lite tuggmotstånd. Gott och aptitretande! Innan champagnen var uppdrucken fick vi en andra amuse i form av en tryfferad jordärtskockssoppa. Jag är, matnörd till trots, ingen vän av tryffel efter en överdos i Italien, men den här soppan hade en alldeles lagom touch av tryffel som lyfte soppan. Soppan i sig var sammetslen och med en fin smak av jordärtskockan. Ljuvlig!
Brödkorgen bestod av rågbröd, focaccia och knäckebröd tillsammans med vispat brynt smör, små, spanska oliver och en färskost med soltorkade tomater. En generös korg där focaccian med brynt smör är höjdpunkten!
Så kom den första förrätten. Clam chowder, eller musselsoppa. En gräddig musselsoppa med fina smaker av fänkål och med generösa bitar salt sidfläsk som kontrasterade mot det gräddiga. Mitt i soppan tornade en stor blåmussla med rikligt med köttigt innehåll. Hästmussla? Min mussla innehöll några få sandkorn vilket inte är helt behagligt att tugga på, men själva soppan får ett bra betyg. Till soppan serverades vi en riesling från Washington state, namnet är Eroica och årgången 2011. Vansinnigt god riesling och ypperlig till soppan.
Andra förrätten bestod av 2 stycken halstrade pilgrimsmusslor med blomkålskräm, picklad blomkål, rostad mandel och soyavièrge. Tämligen lik förrätten från vårt förra besök, då med kalvfondsvièrge istället. Inte för att det gör något att rätterna är så lika, jag älskar nämligen den här kombinationen. Söt mussla som är perfekt stekt, salt vièrge, len och smörig kräm och syra från den picklade kålen. Helt otroligt gott! En rätt som gärna får stå kvar på menyn. I glaset fanns en lika smörig, ekad Chardonnay från Kalifornien med tydliga vaniljtoner. Chardonnay Panamera är namnet och det tycker jag att ni ska lägga på minnet. Jag tänker leta upp importören och beställa hem. Sen ska jag brassa pilgrimsmusslor och låta detta bli en stående festrätt här hemma, även om jag inte tror att jag får till den som bra som på Barrique.
Totalt betyg på förrätten: 4 av 5. Avdrag för diskränderna på rieslingglaset och för sandkornen.
Den första varmrätten var dagens fångst med syrad fänkål, forellrom, potatispuré med Västerbottenost och en vitvinssås. Dagens fångst visade sig vara torskrygg, vilket ju är en av mina favoriter. Mjäll fisk som flagade sig vackert på tallriken, len puré och om möjligt ännu lenare sås. Och så pricken över i:et, den syrade fänkålen som med sin syra och välbevarade krispighet bröt av så fint på det smöriga och gräddiga. Ljuvligt!
I glaset en snustorr Chablis som passade fint till fisken men som i jämförelse med tidigare viner, kändes aningen blek.
Innan den andra varmrätten kom en liten smaklöksrensare i form av en äppelgranité med Angostura bitter. Granitén var len som den finaste sorbet och underbart syrlig. Den lilla bittern som ringlats över bröt av fint utan att ta över. Jag gillar egentligen inte Angostura bitter (eller annan bitter för den delen) men här var den välplacerad och mellanrätten fyllde sin funktion fint! Minus i kanten då glaset som serverades på en tallrik var kladdigt på foten och även tallriken hade spill på sig. Det drar ner helhetsintrycket lite.
Så dags för den andra varmrätten. Hickoryglacerade ribs, grillad biff (från högrevet), liten bakad potatis fylld med rödlökskräm, pommes alumette på sötpotatis, majskräm, rostad majs och rödvinssås. Det här var kvällens allra bästa rätt! Biffen vackert medium/rare och fantastiskt mör. Dessutom med en god smak av kolgrillat. Hickory ribsen var lika möra och den rökiga smaken passade fint ihop med majsen och potatisen. Den sistnämnda för övrigt otroligt god med sin krämiga fyllning. Och den rostade majsen. Lite knäckig, lite seg, väldigt god! Till detta dracks Newton Merlot unfiltered 2002 från Napa Valley. Fullpott!
Varmrättsbetyget blir trots ovanstående minus i kanten, en solklar 5 av 5.
Ingen gourmetmåltid är komplett utan ost, här i form av variation på cheddar. En bit friterad cheddar och en bit skotsk, vällagrad cheddar. Som bonus också en fransk blåmögelost. Till detta en klick gräddfil med rostad lök till den friterade osten, till de andra ostarna ett kryddigt frukt- och nötbröd samt en lökmarmelad. I glaset en petit verdot och petite syrah med namnet Petite Petit. Riktigt goda ostar och kul med så skilda smaker och konsistenser. Brödet var sagolikt gott och passade utmärkt till cheddarn som var så vällagrad att den föll i små smulor.
Desserten. Mörk chokladsorbet serverad på ett mjölkchokladskum och med ett strössel av kanderade nötter. Några droppar olivolja. Magiskt! Kontrasterna mellan den iskalla, lena och chokladintensiva sorbeten och det ljumma, nästan lite sega mjölkchokladskummet med fina kolatoner, var klockrena. Lägg sedan till knastret från krokanten. Så gott att jag nästan sprang ut i köket och bad om receptet. I glaset ett uppspritat dessertvin vars namn jag inte minns. Det passade utmärkt till desserten även om jag vanligtvis inte är så förtjust i viner som drar åt sherryhållet.
Espresso till Wilhelm, inget kaffe till mig då klockan hade hunnit bli mycket. Dock en bit chokladtryffel med flingsalt till oss båda. Grädden på moset. Eller punkten för en mycket trevlig afton.
Dessertbetyget blir också 5 av 5.
Servicen på Barrique kan man inte klaga på. Ett varmt välkomnande i dörren. Trevlig, nästan familjär chargong och personal som tar sig tid att prata lite extra om maten, skoja lite och posera med flaskor när vi vinnördar ska fotografera flaskorna så att vi korrekt minns namnen. Betyg 5 av 5.
Pris: 645 kr för menyn, 700 kr för exklusivt vinpaket där glasen blir generöst fyllda.
Totalt betyg 19 av 20 möjliga kaksmulor. Stjärnklass på maten, gemytlig miljö och helt fantastiska viner! Så, kära läsare, vad väntar ni på?
Familjen
Publicerad 16/11.
Igår gick vi till Restaurang Familjen och det var premiärbesök för hela sällskapet. Vi började med en flaska Veuve Cliqout, givetvis felfri och alldeles underbar. Den fungerade också utmärkt till förrätten som bestod av tunt skivad och hastigt stekt ryggbiff, serverad med kastanjer, Karl Johansvamp, brynt smör och en underbar dragonemulsion. En lätt förrätt och lätt att tycka om. Väldigt fräsch för att vara en rätt med rött kött och allt blir ju som bekant godare med brynt smör. Betyg 4/5 av kaksmulor.
Vi beställde en 3-rätters meny där förrätt och dessert är fasta och där man väljer mellan 2 varmrätter. 3 av 4 i sällskapet valde älgentrecôte, den sista valde kolja med stuvade skaldjur och friterade svartrötter. Enligt uppgift var detta en mycket god rätt. Jag åt älgen som kom i sällskap av en kåldolme, plockad och lättsyrad brysselkål, potatiskräm och lingonsky. Köttet var stekt till medium och var underbart mört och smakrikt utan att viltsmaken tog över. Lingonskyn bröt av fint och brysselkålen var syrad precis lagom för att ta bort den lilla inneboende beskan. Mycket gott! Enda synpunkten är att det är en väldigt köttig rätt med både en stor bit entrecôte och en färsfylld dolme. Det fanns inte en chans att jag skulle orka äta upp och jag efterlyser lite bättre balans med kanske mer grönsaker. I glaset hade vi en Shiraz från Nya Zeeland vilket passade oväntat bra. Betyg 4/5.
Sen kom desserten. Bakad Valhronachoklad med hemgjord karamellglass, körsbär i konjak och kanderade mandlar. Jag skulle beskriva chokladbakelsen som en variant av fondant som gräddats något mer än brukligt, men säkert bakad så som avsetts. Den hade en väldigt god och tydlig smak av choklad utan att dra åt det bittra hållet. Karamellglassen var mycket god med helt perfekt konsistens och en smak som påminner om kondenserad mjölk. Körsbären hade gärna kunnat vara lite mer åt det syrliga hållet för att helt passa min smak, men för övrigt har jag inget att kommentera vad gäller desserten. En god avslutning på en väldigt trevlig och genomgående god kväll. Betyg 4/5.
Servicen då? Enligt kvittot hette vår servitör Micke och han gjorde ett jättebra jobb. Vänlig och lyhörd och tog sig tid att sätta sig på huk vid vårt bord och prata lite extra om maten och restaurangens filosofi. Han kan möjligen minna oss som bordet som pratade om pianobaserad indiepop/rock och jag uppskattade verkligen att han flikade in lite kommentarer om det när han serverade oss vin. Även övrig personal som tog hand om oss var trevliga och serviceinriktade. Vi kände oss som hemma, elelr som en del av Familjen, helt enkelt. Betyg 5/5.
Totala betyget blir alltså 17/20, vilket är ett mycket bra betyg. En 3-rättersmeny av det slaget vi åt, kostar 445 kr per person vilket får anses vara väl värt priset. Detta är en restaurang med höga ambitioner och jag tycker att de gör ett riktigt bra jobb i sin strävan mot säsongsbetonad mat och dryck. Vi kommer att komma igen!
Puta Madre
Publicerad 12 augusti 2012.
Så nu har även jag varit på den trendiga restaurangen Puta Madre. Den ligger på Magasinsgatan i Göteborg och är känd för sin häftiga inredning som är som tagen från en bordell i södra USA på 1920-taget. Det är mörkt och murrigt med mörka, gedigna trämöbler, tunga röda sammetsdraperier och medaljongtapeter. Det är riktigt läckert! Kanske därför har restaurangen utnämnts till Årets upplevelse i The White Guide.
Och igår var jag där med ett stort trevligt, möhippesällskap. Vi möttes i dörren av en värdinna med en stor fjäder i håret och ett stort leende på läpparna. Vi fick ett chambre separée och det är högst ovanligt att man kan sitta 10 personer runt ett stort bord på en restaurang och ändå samtala med alla kring bordet. Trevligt!
Vi började med en liten drink, jag valde en Castro deluxe med Captain Morgan Spice, lime, honung, ingefära och ginger ale. Väldigt fräsch och god och priset i klass med andra uteställen, 118 kr för en drink.
Vi beställde sedan in skålar med tortillachips och guacamole och det var en riktig hit. Chipsen var riktigt goda, men det var guacamolen som höjde rätten rejält. Den var generöst kryddad med både chili, lime och färsk koriander och den var beroendeframkallande god. Jag måste prova att göra en liknande! Drygt 90 kr för detta tilltugg som räcker utan problem till 3 personer om man bara vill knapra på något gott före maten.
Som huvudrätt valde jag Costillas en Salsa de Mole Negro, dvs kamben glaserade i en mexikansk salsa innheållande 23 ingredienser (bl a nötter, frön, chili och choklad). Den serverades med friterad mogen matbanan och priset landade på 226 kr. Kambenen var så möra att köttet nästan föll av benen av sig självt. Salsan var rejält kryddig med en viss beska och en hetta som kom först efter stund. En behaglig hetta för mig som gillar chilistarka rätter, men säkerligen för stark för vissa andra. Matbananen var god men inte så mycket mer och jag anser att rätten saknade både viss sälta och syra. Jag hade föredragit en syrlig sallad eller röra till, varför inte guacamole? En bit in i rätten blev jag nämligen lite trött på beskan och tyngden i rätten och önskade just lime eller liknande.
Vinvalet föll på en Malbec som också passade bra till lammläggen, ryggbiffen och makrillen som serverades till andra i sällskapet. Knappt 400 kr för en flaska vilket var ungefär vad jag förväntat mig.
Och så var det dags för dessert. Puta Madre har endast tårta som dessert, men det finns många sorter att välja på, allt från syrlig Limoncellotårta till tyngre varianter såsom den choklad- och chilitårta som jag valde. Tårtan var god med en saftig botten och 3 lager chokladmousse med chili i. Den kändes ovanligt lätt för att vara en sådan tårta och den bjöd på ett rejält sting från chilin, vilket jag tyckte var riktigt gott. Tårtbitarna landar på ca 90 kr per bit och jag tror det går alldeles utmärkt att dela på en bit. Jag kunde inte ens med god vilja äta upp min bit.
Servicen var oklanderlig. Ett trevligt bemötande när vi kom, en mycket tålmodig servitör som fick vänta lääänge på att vi skulle bestämma oss för såväl drink som mat och tårta. Han var också duktig på att guida oss i djungeln av rätter och att passa vin till maten. Bra där!
Så till betyget då.
Fördrink och tilltugg: 5 av 5 möjliga kaksmulor.
Varmrätt: 3 av 5 kaksmulor.
Dessert: 4 av 5 kaksmulor.
Service: 4 av 5 kaksmulor.
Totalt: 4 av 5 kaksmulor.
Gå hit om du vill ha en annorlunda restaurangupplevelse i en gemytlig och vänlig miljö. Man vinner några trendpoäng på köpet.
Barrique
Publicerad 19 mars 2012.
Det har varit några dagars bloggvila. Detta på grund av att vi firat min mans 30-årsdag i flera dagar och mellan dessa firande har jag varit i det närmaste soffliggande. Jag är inte riktigt kry, tyvärr, men hoppas på bättring. Nu måste man ju äta även om man är sjuk och mat har det lagats. Det ska dock inte dagens inlägg handla om. I fredags var vi på restaurang Barrique på Lorensbergsgatan i Göteborg, detta besök var en del av min present till min man. Vi har varit där förut och var då mycket nöjda. Den inställningen har inte ändrats. Snarare är jag än mer förtjust i detta ställe och snart förstår ni varför.
Jag hade i förväg bokat in gourmetmenyn bestående av 3 små förrätter, 2 varmrätter, ost och dessert, samtliga med tillhörande vin varav tre olika viner till osten. Priset är 1190 för hela paketet inkl dryck. Som aptitretare fick vi en liten klick mousse på rökt ål serverad med tomat och krutongsmulor. Liten men naggande god. Mild och fin smak från ålen och en god krispighet av brödet. Detta fick fart på smaklökarna.
Förrätterna serverades alla 3 på samma tallrik. En hummersoppa med skaldjursknyte, fantastiskt krämig och nästan som att dricka sammet. Enda negativa var att själva knytet var svårt att dela i koppen, men soppan var inget annat än en fullträff. En liten pilgrimsmussla försiktigt halstrad, serverad på en len blomkålspuré och med en kalvfondsvierge och mandelspån. Genialiskt att kombinera en salt kalvfond med en söt mussla. Och så ankleverterrinen med sultanrussin och hasselnötter. Jag har tidigare ansett att lever inte är något för mig och jag var skeptisk innan jag fått smaka. Det borde jag inte ha varit, för det kan ha varit det godaste jag ätit i mitt liv! Vinvalet till terrinen, en blandning av de fyra grand cru-druvorna från Alsace (Gewurztraminer, Muscat, Riesling och Pinot gris) var kanske lite för försiktigt för min smak. Jag hade föredragit ett vin med ännu mer sötma. Men oj så gott ändå. Förrätten får 5 av 5 möjliga kaksmulor.
Den första varmrätten var en lättpocherad bleka serverad med savoykål, potatispuré med västerbottenost och en ljuvlig vitvinssås. Milda fina smaker där fisken verkligen kom till sin rätt. Och den var perfekt pocherad och skivade sig enkelt vid ett lätt tryck. Lite laxrom på toppen gav en fin sälta och savoykålen var precis lagom krispig för att ge lite tuggmotstånd mot i övrigt lena konsistenser.
Den andra varmrätten, ett confiterat anklår med potatis- och lökpuré, puylinser och en vierge med sidfläsk, var snudd på magiskt. Anklåret var mört så det smälte i munnen, likaså purén. Och så viergen med sidfläsk. Som en smakexplosion i munnen. Himmel så gott! Varmrätterna får även dessa 5 av 5 möjliga kaksmulor.
En osttallrik som mellanrätt, franska ostar vars namn jag i skrivande stund ej längre minns, tunna skivor av lättrostad frukt- och nötbröd, äppel- och tomatmarmelad. Gott, smakrikt, men inte kvällens höjdpunkt. Jag anser sällan att osttallriken är en middags höjdpunkt, men ändå vill jag gärna ha den för göra en middag fulländad. Och det var precis så även denna kväll.
Desserten bestod av en mörk chokladmousse serverad med apelsinglass, apelsinfiléer och nötter. Otroligt god och fina kontraster mellan den mörka, nästan intensiva moussen och den lena glassen.
Jo, det blev 5 av 5 kaksmulor även här.
Servicen är oklanderlig. Maten är förstklassig och mäter sig väl med stjärnkrogarnas. Stämningen är lite mer gemytlig och avslappnad, vilket tilltalar mig. Här kan man slinka in, sätta sig i baren och beställa en rätt och ett glas utan att vare sig vara alltför uppklädd eller rustad med stora plånboken.
Så, Barrique, vi kommer att komma tillbaka snart, för detta var ett underbart besök!
Jag hade i förväg bokat in gourmetmenyn bestående av 3 små förrätter, 2 varmrätter, ost och dessert, samtliga med tillhörande vin varav tre olika viner till osten. Priset är 1190 för hela paketet inkl dryck. Som aptitretare fick vi en liten klick mousse på rökt ål serverad med tomat och krutongsmulor. Liten men naggande god. Mild och fin smak från ålen och en god krispighet av brödet. Detta fick fart på smaklökarna.
Förrätterna serverades alla 3 på samma tallrik. En hummersoppa med skaldjursknyte, fantastiskt krämig och nästan som att dricka sammet. Enda negativa var att själva knytet var svårt att dela i koppen, men soppan var inget annat än en fullträff. En liten pilgrimsmussla försiktigt halstrad, serverad på en len blomkålspuré och med en kalvfondsvierge och mandelspån. Genialiskt att kombinera en salt kalvfond med en söt mussla. Och så ankleverterrinen med sultanrussin och hasselnötter. Jag har tidigare ansett att lever inte är något för mig och jag var skeptisk innan jag fått smaka. Det borde jag inte ha varit, för det kan ha varit det godaste jag ätit i mitt liv! Vinvalet till terrinen, en blandning av de fyra grand cru-druvorna från Alsace (Gewurztraminer, Muscat, Riesling och Pinot gris) var kanske lite för försiktigt för min smak. Jag hade föredragit ett vin med ännu mer sötma. Men oj så gott ändå. Förrätten får 5 av 5 möjliga kaksmulor.
Den första varmrätten var en lättpocherad bleka serverad med savoykål, potatispuré med västerbottenost och en ljuvlig vitvinssås. Milda fina smaker där fisken verkligen kom till sin rätt. Och den var perfekt pocherad och skivade sig enkelt vid ett lätt tryck. Lite laxrom på toppen gav en fin sälta och savoykålen var precis lagom krispig för att ge lite tuggmotstånd mot i övrigt lena konsistenser.
Den andra varmrätten, ett confiterat anklår med potatis- och lökpuré, puylinser och en vierge med sidfläsk, var snudd på magiskt. Anklåret var mört så det smälte i munnen, likaså purén. Och så viergen med sidfläsk. Som en smakexplosion i munnen. Himmel så gott! Varmrätterna får även dessa 5 av 5 möjliga kaksmulor.
En osttallrik som mellanrätt, franska ostar vars namn jag i skrivande stund ej längre minns, tunna skivor av lättrostad frukt- och nötbröd, äppel- och tomatmarmelad. Gott, smakrikt, men inte kvällens höjdpunkt. Jag anser sällan att osttallriken är en middags höjdpunkt, men ändå vill jag gärna ha den för göra en middag fulländad. Och det var precis så även denna kväll.
Desserten bestod av en mörk chokladmousse serverad med apelsinglass, apelsinfiléer och nötter. Otroligt god och fina kontraster mellan den mörka, nästan intensiva moussen och den lena glassen.
Jo, det blev 5 av 5 kaksmulor även här.
Servicen är oklanderlig. Maten är förstklassig och mäter sig väl med stjärnkrogarnas. Stämningen är lite mer gemytlig och avslappnad, vilket tilltalar mig. Här kan man slinka in, sätta sig i baren och beställa en rätt och ett glas utan att vare sig vara alltför uppklädd eller rustad med stora plånboken.
Så, Barrique, vi kommer att komma tillbaka snart, för detta var ett underbart besök!
Thörnströms kök
Publicerad 15 november 2011.
En kall fredagkväll i början av november, styrde jag och maken våra steg till Thörnströms kök. Vi skulle äta den stora avsmakningsmenyn med tillhörande vinpaket, min födelsedagspresent från Wilhelm. Vi hade besökt restaurangen en gång för drygt 6 år sedan och då gjorde den ett stort intryck. Vi hade alltså höga förväntningar.
Ett varmt välkomnande i garderoben och en varm äppeldrink inledde vår kväll. Strax därefter fick vi sätta oss till bords och rätterna började rulla in.
Vi började med ett glas champagne och till det fick vi en liten bit lufttorkad skinka och små petit chouxer fyllda med prästostkräm. Omtänksamt med ett gott tilltugg till fördrinken och de små ostbollarna passade utmärkt till bubblet.
Efter detta kom den första extrarätten, en förrätt till förrätterna. En skaldjursterrin med en tydlig smak av hummer och ett riktigt konstverk på tallriken. Gott!
Så landade den första förrätten. Sotad hjortrygg med morotscrème, lagrad Cheddarost, lingonvinaigrette och pepparrot. Mört kött, smörig morotspuré och en vinaigrette med lagom syra i. Små torkade lingon spridda över tallriken gav rätten en extra höstkänsla och ett gott tuggmotstånd.
Nästa rätt bestod av halstrad pilgrimsmussla med syrlig blomkålscrème, brynt smör- och hasselnötsbuljong och små råstekta blomkålsbuketter. Klassisk smakkombination med blomkål och pilgrimsmussla och givetvis var rätten alldeles fantastiskt god. Smör- och hasselnötsbuljongen var skummad och hasselnötterna bröt av fint mot den söta musslan.
Så kom den dillbakade rödingen med sättlök, havsalger, äpple- och bleksellericrudité samt löjromsmörsås. Wilhelm som inte är någon fiskälskare utnämnde denna rätt till den godaste på hela kvällen. Rödingen var perfekt bakad, sättlöken och cruditén krispig, frisk syra från äpplet och så såsen... Smörig, len, lite syrlig, Kalixlöjrom. Fullträff! Ljuvligt!
Smörpocherad slätvar med ostronangelotti och körvelbuljong kom sedan. Sauterad spenat och ostronskivling till. Angelottin (en stor ravioli) var len, mjuk, som en smekning mot gommen. Likaså fisken. Den krispiga spenat- och svampblandningen bröt av fint och körvelskummet gav den där sträva kryddan som behövdes bland i övrigt smöriga smaker.
Och sen kom blodduvan med confiterat lår, variation på rovor, korngryn med anklever och rosmarinsky. Duvbröstet låg på en halvan av tallriken tillsammans med anklever- och rosmarinskyn och rovorna, låret låg på andra tallrikshalvan på en bädd av korngryn. Blodduvan hade en tydlig smak av vilt och kombinationen anklever och rosmarin mildrade inte den smaken. På det stora hela kändes den sidan av rätten kärv, lite för mustig och hade behövt syra för att lyfta. Barolon i glaset med sina tanniner ökade på kärvheten ytterligare. Det föll oss inte riktigt i smaken. Det confiterade låret däremot var mört, mjukt, lent och tillsammans med korngrynen alldeles underbart. Här fungerade vinet bättre mot det feta och smöriga.
Som tillval fanns Gotlandstryffel som man kunde få hyvlad över bröstet för 95 kr. Vi erbjöds dock inte detta. Miss i informationen till gästen?
Nästa varmrätt bestod av glacerad oxkind med rostat märgben, jordärtkocka, och bakad äggula. Märgbenet kom serverat på en separat skifferplatta, stående upp med fyllning av märg och en smörig jordärtskockspuré. Det här var gott, riktigt gott! Oxkinden var otroligt mör och märgen sagolik. Kanske lite väl smörstinn rätt, men ändå sååå gott.
Svenska ostar med rödvinskokta björnbär följde sen. Fyra svenska ostar varav två getostar, en vällagrad präst och en vitmögelost. I glaset ett destillat (eau-de-vie?) med tydlig skärpa som gick fint ihop med den starka getosten. Lite besvikna var vi över att ostvagnen inte rullades fram utan vi fick ett färdigt upplägg, men samtidigt skönt att någon gjorde valet åt oss.
Och så en liten förrätt till efterrätten. En svartvinbärssorbet med vaniljyoghurtskum på smulor av citronkex. Fräscht, smaklöksrensande, mersmakande.
Apelsinsorbet med brödpudding och kanelskum var efterrätt nummer ett. En liten gjuten apelsinmousse följde med liksom apelsinfiléer. Nog tycker jag min egen brödpudding är ett strå vassare, men kombinationen med alla fina apelsintillbehör fungerade utmärkt!
Så var det dags för flamberat fikon med chokladtartelette, romrussinglass och chokladganache. Flamberingen skedde vid bordet under lite pompa och ståt. Nästan alla i restaurangen verkade välja den flamberade rätten, så vi fick många uppvisningar under kvällen. Och nog var det gott! God tartelette, himmelsk ganache, sött fikon, generöst med rom i glassen. Och generöst med Madeira i glaset. Mmm. Vid det här laget hade jag slut på ord för att beskriva hur gott det var och så även nu. Det här äter jag gärna igen.
Så dags för kaffet och då kom det in ett fat med fyra små kakor och sötsaker. Dessutom ett imponerande val av avecer, vilket vi dock hoppade över.
Men servicen då? Vi kände oss varmt välkomna och ompysslade hela kvällen. Professionellt, kunnigt, vänligt bemötande. Vår servitör var också sommelier och presenterade vinerna på ett kunnigt sätt. Vinerna var väl matchade till maten och på gränsen till utmanande. Precis som vi vill ha det. Som matnörd hade jag många frågor om vinerna, maten, ingredienserna, brödkorgen och jag fick bra, tydliga svar varje gång. GP skriver i sin recension från 111112 att personalen borde minska på matpratet. Jag säger fortsätt precis som ni gör.
Lokalen är varm, välkomnande med sköna stolar för långa sittningar. Toaletterna fräscha med små engångshanddukar och levande ljus.
Betyg (antal kaksmulor där 5 är högsta möjliga)
Förrätter: 5/5
Varmrätter: 4/5. Blodduvbröstet sänker betyget något.
Desserter: 5/5
Dryck: 5/5
Service: 5 av 5
Totalt 24/25 kaksmulor.
Priset ligger på 1125 för maten och 895 för vinet per person.
Kommer vi att gå tillbaka? Absolut! Vi måste bara fylla spargrisen på nytt.
Ett varmt välkomnande i garderoben och en varm äppeldrink inledde vår kväll. Strax därefter fick vi sätta oss till bords och rätterna började rulla in.
Vi började med ett glas champagne och till det fick vi en liten bit lufttorkad skinka och små petit chouxer fyllda med prästostkräm. Omtänksamt med ett gott tilltugg till fördrinken och de små ostbollarna passade utmärkt till bubblet.
Efter detta kom den första extrarätten, en förrätt till förrätterna. En skaldjursterrin med en tydlig smak av hummer och ett riktigt konstverk på tallriken. Gott!
Så landade den första förrätten. Sotad hjortrygg med morotscrème, lagrad Cheddarost, lingonvinaigrette och pepparrot. Mört kött, smörig morotspuré och en vinaigrette med lagom syra i. Små torkade lingon spridda över tallriken gav rätten en extra höstkänsla och ett gott tuggmotstånd.
Nästa rätt bestod av halstrad pilgrimsmussla med syrlig blomkålscrème, brynt smör- och hasselnötsbuljong och små råstekta blomkålsbuketter. Klassisk smakkombination med blomkål och pilgrimsmussla och givetvis var rätten alldeles fantastiskt god. Smör- och hasselnötsbuljongen var skummad och hasselnötterna bröt av fint mot den söta musslan.
Så kom den dillbakade rödingen med sättlök, havsalger, äpple- och bleksellericrudité samt löjromsmörsås. Wilhelm som inte är någon fiskälskare utnämnde denna rätt till den godaste på hela kvällen. Rödingen var perfekt bakad, sättlöken och cruditén krispig, frisk syra från äpplet och så såsen... Smörig, len, lite syrlig, Kalixlöjrom. Fullträff! Ljuvligt!
Smörpocherad slätvar med ostronangelotti och körvelbuljong kom sedan. Sauterad spenat och ostronskivling till. Angelottin (en stor ravioli) var len, mjuk, som en smekning mot gommen. Likaså fisken. Den krispiga spenat- och svampblandningen bröt av fint och körvelskummet gav den där sträva kryddan som behövdes bland i övrigt smöriga smaker.
Och sen kom blodduvan med confiterat lår, variation på rovor, korngryn med anklever och rosmarinsky. Duvbröstet låg på en halvan av tallriken tillsammans med anklever- och rosmarinskyn och rovorna, låret låg på andra tallrikshalvan på en bädd av korngryn. Blodduvan hade en tydlig smak av vilt och kombinationen anklever och rosmarin mildrade inte den smaken. På det stora hela kändes den sidan av rätten kärv, lite för mustig och hade behövt syra för att lyfta. Barolon i glaset med sina tanniner ökade på kärvheten ytterligare. Det föll oss inte riktigt i smaken. Det confiterade låret däremot var mört, mjukt, lent och tillsammans med korngrynen alldeles underbart. Här fungerade vinet bättre mot det feta och smöriga.
Som tillval fanns Gotlandstryffel som man kunde få hyvlad över bröstet för 95 kr. Vi erbjöds dock inte detta. Miss i informationen till gästen?
Nästa varmrätt bestod av glacerad oxkind med rostat märgben, jordärtkocka, och bakad äggula. Märgbenet kom serverat på en separat skifferplatta, stående upp med fyllning av märg och en smörig jordärtskockspuré. Det här var gott, riktigt gott! Oxkinden var otroligt mör och märgen sagolik. Kanske lite väl smörstinn rätt, men ändå sååå gott.
Svenska ostar med rödvinskokta björnbär följde sen. Fyra svenska ostar varav två getostar, en vällagrad präst och en vitmögelost. I glaset ett destillat (eau-de-vie?) med tydlig skärpa som gick fint ihop med den starka getosten. Lite besvikna var vi över att ostvagnen inte rullades fram utan vi fick ett färdigt upplägg, men samtidigt skönt att någon gjorde valet åt oss.
Och så en liten förrätt till efterrätten. En svartvinbärssorbet med vaniljyoghurtskum på smulor av citronkex. Fräscht, smaklöksrensande, mersmakande.
Apelsinsorbet med brödpudding och kanelskum var efterrätt nummer ett. En liten gjuten apelsinmousse följde med liksom apelsinfiléer. Nog tycker jag min egen brödpudding är ett strå vassare, men kombinationen med alla fina apelsintillbehör fungerade utmärkt!
Så var det dags för flamberat fikon med chokladtartelette, romrussinglass och chokladganache. Flamberingen skedde vid bordet under lite pompa och ståt. Nästan alla i restaurangen verkade välja den flamberade rätten, så vi fick många uppvisningar under kvällen. Och nog var det gott! God tartelette, himmelsk ganache, sött fikon, generöst med rom i glassen. Och generöst med Madeira i glaset. Mmm. Vid det här laget hade jag slut på ord för att beskriva hur gott det var och så även nu. Det här äter jag gärna igen.
Så dags för kaffet och då kom det in ett fat med fyra små kakor och sötsaker. Dessutom ett imponerande val av avecer, vilket vi dock hoppade över.
Men servicen då? Vi kände oss varmt välkomna och ompysslade hela kvällen. Professionellt, kunnigt, vänligt bemötande. Vår servitör var också sommelier och presenterade vinerna på ett kunnigt sätt. Vinerna var väl matchade till maten och på gränsen till utmanande. Precis som vi vill ha det. Som matnörd hade jag många frågor om vinerna, maten, ingredienserna, brödkorgen och jag fick bra, tydliga svar varje gång. GP skriver i sin recension från 111112 att personalen borde minska på matpratet. Jag säger fortsätt precis som ni gör.
Lokalen är varm, välkomnande med sköna stolar för långa sittningar. Toaletterna fräscha med små engångshanddukar och levande ljus.
Betyg (antal kaksmulor där 5 är högsta möjliga)
Förrätter: 5/5
Varmrätter: 4/5. Blodduvbröstet sänker betyget något.
Desserter: 5/5
Dryck: 5/5
Service: 5 av 5
Totalt 24/25 kaksmulor.
Priset ligger på 1125 för maten och 895 för vinet per person.
Kommer vi att gå tillbaka? Absolut! Vi måste bara fylla spargrisen på nytt.
Incontro
Publicerad 13 juni 2010.
Incontro är en populär, trendig restaurang med italiensk inriktning och pianobar. Belägen vid Korsvägen i anslutning till Svenska mässan, vilket får betraktas som ett fantastiskt läge. Hit begav vi oss en kväll för några veckor sedan i ett stort sällskap på närmare 40 personer. Maten var givetvis förbeställd och landade inom rimlig tid på borden. Stekt pärlhönsbröst med mandelpotatispuré smaksatt med vitlök, spetskål, murklor och amaronesirap. Väldigt, väldigt gott. Pärlhönsbröstet var saftigt och mört och med god smak, potatispurén mild och utan excesser av smör och amaronesirapen ljuvlig. Spetskålen var fint krispig men murklorna lite bleka i smaken. Ett toskanskt rödvin i glaset ackompanjerade maten väl. 7 av 10 möjliga kaksmulor. Goda, milda smaker men var var det lilla extra?
Efterrätten var klassikern tiramisu med hasselnötsglass, chokladfudge och havssalt. Vi fick dock beskedet att med tanke på att vårt sällskap var så stort, skulle hasselnötsglassen utebli. Först blev jag lite besviken, men efter att ha smakat på desserten försvann min besvikelse. Detta var en högklassig tiramisu. Lagom fast. God kaffesmak utan att ha savoardikexen obehagligt blöta av vätska och inte så kraftig gräddsmak. Tillsammans med de små bitarna av fudge strösslade över tallriken och det fina havssaltet, blev det en mycket bra kombination av smaker och textur. Lägg till ett glas Moscato d'Asti och detta var en mycket lyckad avslutning på måltiden. 8 av 10 kaksmulor, avdrag för att utlovad glass uteblev.
Servicen var dock inte lika bra som maten. Det var som mest 2 servitriser vid våra 3 stora bord och när det var dags för alla att separat betala sina vinpaket, blev bristen på personal väldigt tydlig. Rimligen borde man förstå att det behövs fler i servisen till ett så stort sällskap och jag anser att även servicen efter maten har stor betydelse för helhetsintrycket. Synd att det allra sista på kvällen ska sänka betyget. Det blev också en viss väntan för de i sällskapet som önskade vegetariska rätter, vilket kändes lite orutinerat för en så etablerad restaurang. Betyg 5 av 10 kaksmulor.
Totalt betyg: 18 av 30 kaksmulor. Mediokert!
Efterrätten var klassikern tiramisu med hasselnötsglass, chokladfudge och havssalt. Vi fick dock beskedet att med tanke på att vårt sällskap var så stort, skulle hasselnötsglassen utebli. Först blev jag lite besviken, men efter att ha smakat på desserten försvann min besvikelse. Detta var en högklassig tiramisu. Lagom fast. God kaffesmak utan att ha savoardikexen obehagligt blöta av vätska och inte så kraftig gräddsmak. Tillsammans med de små bitarna av fudge strösslade över tallriken och det fina havssaltet, blev det en mycket bra kombination av smaker och textur. Lägg till ett glas Moscato d'Asti och detta var en mycket lyckad avslutning på måltiden. 8 av 10 kaksmulor, avdrag för att utlovad glass uteblev.
Servicen var dock inte lika bra som maten. Det var som mest 2 servitriser vid våra 3 stora bord och när det var dags för alla att separat betala sina vinpaket, blev bristen på personal väldigt tydlig. Rimligen borde man förstå att det behövs fler i servisen till ett så stort sällskap och jag anser att även servicen efter maten har stor betydelse för helhetsintrycket. Synd att det allra sista på kvällen ska sänka betyget. Det blev också en viss väntan för de i sällskapet som önskade vegetariska rätter, vilket kändes lite orutinerat för en så etablerad restaurang. Betyg 5 av 10 kaksmulor.
Totalt betyg: 18 av 30 kaksmulor. Mediokert!
Vino tapas
Från inlägget med samma namn från 22 mars 2010.
En dryg vecka sedan förra inlägget och ett restaurangbesök och en matlagningskurs senare. Maken fyllde år förra veckan. Vi var båda förkylda på hans födelsedag och tillbringade kvällen snörvlandes på soffan. Men några dagar senare besökte vi Vino tapas på Övre Husargatan. Det var vårt premiärbesök, men absolut inte vårt sista besök. Vi åt deras 3-rättersmeny med tillhörande vin.
Till förrätt bjöds fyra sorters tapas. Serranoskinka, manchegoost, chilistekta räkor, oliver, kronärtskocka och det bästa av allt, getostknyten med fikon. Himmelriket på en tapastallrik! Alla rätter var vackert upplagda. Räkorna hade perfekt tuggmotstånd, oliverna en härlig sälta och osten var rätt stark. Det enda negativa var serranoskinkan som var något generöst tilltagen i förhållande till övriga delar av rätten och som dessutom var rätt seg. Det vita vinet till var kanske inte heller klockrent, men friskt och gott på egen hand. 6 av 10 kaksmulor.
Till varmrätt valde vi ankbröst med balsamicosås. Ankbröstet var perfekt rosa och underbart mört. Potatispurén hade fått en rejäl påhälsning av smör och balsamicosåsen var söt och god. Till det hela serverades en äppelchutney med rejält sting och ett perfekt stramt rödvin. 9 av 10 kaksmulor.
Efterrätten bestod av smakprov från husets desserter och var en mindre sockerchock. En tallrik med en mindre crema catalana, en vaniljpannacotta med äppelkompott, glass med jordgubbar, en dessert med varma vinbär på vit choklad och en chokladstinn tryffel. Ett klart godkänt dessertvin till vars namn jag inte lade på minnet, tyvärr. Vilken avslutning. De olika desserterna höll hög klass och uppläggningen var riktigt trevlig. 8 av 10 kaksmulor.
Och allt detta till det facila priset av 295 riksdaler för maten, 165 kr för vinet.
Personalen var trevlig, artig om än lite blyg. Atmosfären välkomnande och vi behövde inte vänta på vare sig att få beställa, själva maten eller notan. 7 av 10 kaksmulor.
Betyg: 30 kaksmulor av 40 möjliga. Ett gott betyg! Jag kommer snart att gå dit igen och då blir det getostknyten för hela slanten.
Till förrätt bjöds fyra sorters tapas. Serranoskinka, manchegoost, chilistekta räkor, oliver, kronärtskocka och det bästa av allt, getostknyten med fikon. Himmelriket på en tapastallrik! Alla rätter var vackert upplagda. Räkorna hade perfekt tuggmotstånd, oliverna en härlig sälta och osten var rätt stark. Det enda negativa var serranoskinkan som var något generöst tilltagen i förhållande till övriga delar av rätten och som dessutom var rätt seg. Det vita vinet till var kanske inte heller klockrent, men friskt och gott på egen hand. 6 av 10 kaksmulor.
Till varmrätt valde vi ankbröst med balsamicosås. Ankbröstet var perfekt rosa och underbart mört. Potatispurén hade fått en rejäl påhälsning av smör och balsamicosåsen var söt och god. Till det hela serverades en äppelchutney med rejält sting och ett perfekt stramt rödvin. 9 av 10 kaksmulor.
Efterrätten bestod av smakprov från husets desserter och var en mindre sockerchock. En tallrik med en mindre crema catalana, en vaniljpannacotta med äppelkompott, glass med jordgubbar, en dessert med varma vinbär på vit choklad och en chokladstinn tryffel. Ett klart godkänt dessertvin till vars namn jag inte lade på minnet, tyvärr. Vilken avslutning. De olika desserterna höll hög klass och uppläggningen var riktigt trevlig. 8 av 10 kaksmulor.
Och allt detta till det facila priset av 295 riksdaler för maten, 165 kr för vinet.
Personalen var trevlig, artig om än lite blyg. Atmosfären välkomnande och vi behövde inte vänta på vare sig att få beställa, själva maten eller notan. 7 av 10 kaksmulor.
Betyg: 30 kaksmulor av 40 möjliga. Ett gott betyg! Jag kommer snart att gå dit igen och då blir det getostknyten för hela slanten.
After work
Från inlägget med samma namn från 7 mars 2010.
I fredags gick ett glatt gäng till El Corazon för after work. I baren erbjuds pizza/tapasmeny samt en dryck för 99 kr. I restaurangdelen fanns finfina erbjudanden om fläskfilé, lax, entrecôte och sallad för samma summa. Vi valde restaurangdelen. Vi kom in 17.15. 10 minuter senare hade hela sällskapet anlänt. 17.18 beställde grannbordet från erbjudandelistan. När vi beställde 17.30 gällde inte erbjudandemenyn längre. Ärligt talat, El Corazon, inte så snyggt! Ursäkten var att erbjudandet gick ut precis innan vi satte oss. Då är det inte så snyggt att låta grannbordet få beställa av det, men inte oss. Okej, vi kan ta prisökningen men det fanns rätter på den menyn som inte kunde beställas via à la cartemenyn.
Det blev pizza istället. En med barbequemarinerad oxfilé, ananas, majs och paprika på. God, mäktig, flottig. Inte värd sina 179 kr. Att det sen tog 8 vinkningar och en rejält höjd röst för att få in notan och sedan ett handfast stoppande av servitören för att få någon att ta emot kontokortet, så att notan faktiskt blev betald, är också dålig service.
Vi har varit där några gånger förut och då tyckt att maten varit hygglig men servicen undermålig. Efter att ha blivit så arrogant behandlad som i fredags, tror jag inte att vi kommer gå dit igen.
Betyg: 2 kaksmulor av 5 möjliga (pizzan var ju trots allt god).
Det blev pizza istället. En med barbequemarinerad oxfilé, ananas, majs och paprika på. God, mäktig, flottig. Inte värd sina 179 kr. Att det sen tog 8 vinkningar och en rejält höjd röst för att få in notan och sedan ett handfast stoppande av servitören för att få någon att ta emot kontokortet, så att notan faktiskt blev betald, är också dålig service.
Vi har varit där några gånger förut och då tyckt att maten varit hygglig men servicen undermålig. Efter att ha blivit så arrogant behandlad som i fredags, tror jag inte att vi kommer gå dit igen.
Betyg: 2 kaksmulor av 5 möjliga (pizzan var ju trots allt god).
Barrique
Från inlägget med samma namn från 15 februari 2010.
I lördags var maken och jag på Barrique för att fira en för tidig alla hjärtans dag. Eller snarare för att utnyttja den Smartbox som vi fick i bröllopspresent. Tack kära vänner! I vår Smartbox ingick trerätters med vin, där vi skulle få förrätt och varmrätt enligt den nuvarande Kalifornienmenyn och sedan en tryffel till efterrätt. Vi uppgraderade till full meny (4 rätter) med tillhörande vin.
Lite fakta om restaurangen:
Fokus ligger på vinet. Tanken är att man enkelt ska kunna slinka in (ner), ta en bit mat och framför allt ta ett glas riktigt gott vin. Restaurangen har tidigare haft en filial på en av Hamngatorna, men enda restaurangen ligger nu på Lorensbergsgatan.
Och utvärderingen kommer här:
Förrätt:
Ett glas champagne i baren hanns med i väntan på att vårt bord dukades. Vi fick sedan ett glas chilensk chardonnay och en aptitretare i form av räkceviche med syrad fänkål. Den fyllde sitt syfte, dvs gav mersmak. Härlig sälta i räkorna, syra från marinad och fänkål och kripsighet och krydda från fänkålen. Utmärkt.
Sedan gjorde brödet entré. Hembakt, ljummet bröd i form av ljuvlig focaccia med generös sälta stod i klar kontrast till det söta rågbrödet med lätt degig kärna. Knäckebröd med linfrön smakade utmärkt till den vitlöksstinna tapenaden. Det fanns också små, spanska oliver och en olivolja att doppa brödet i.
Hummersoppa med skaldjurscannelloni och halstrad pilgrimsmussla var den riktigt förrätten. Nötig soppa med mustig smak och ett perfekt skum. Lite fattigt på skaldjur i cannellonin men pilgrimsmusslan var verkligen perfekt. Vinet som hade kraftig doft och smak av vinbärsblad, gifte sig väl med soppan. Minus i kanten för kantstött porslin. Inte okej! 5 kaksmulor av 5. Med minus i kanten då...
Varmrätt:
Grillad biff med pommes Anna, majspuré, grillade grönsaker och en rökig glaze. Biffen tillagades precis efter våra önskemål. Den grillade tomaten och zucchiniskivan var perfekt grillade, men potatisen saknade sälta. Framför allt i kombinationen med söt, krämig majspuré och söt, rökig glaze. Kanske lite för liten portion för den riktigt hungrige. Vinet, en blandning av cabernet sauvignon, sangiovese och petit syrah från Kalifornien, var strävt och gott till köttet, men inte fantastiskt. 4 kaksmulor av 5.
Ost:
5 ostar, lika enkelt som elegant upplagda på kvadratisk tallrik. En fransk vitmögelost, en bit Münster, en bit vällagrad fransk hårdost, en italiensk getost och en spansk grönmögelost serverades till linfröknäcke, frukt-och nötbröd och en ljuvlig morotsmarmelad med vaniljtouch. Med ett vällagrat petit syrahvin från Napa valley, var osten en av de stora behållningarna denna kväll. 5 kaksmulor av 5.
Dessert:
Brownie med kolakräm, nötflarn, vaniljglass, lönnsirap och hallonreduktion. Ja, det var som det låter. Riktigt, riktigt sött. Kolakrämen var gjord på kondenserad mjölk vilket per automatik är väldigt sött. Vaniljglassen, som var upplagd som ett perfekt ägg, hade en jolmig söt smak. Och brownien, den var också söt. Men vinet till, Esperitu, ett rött dessertvin, var alldeles fantastiskt gott. 3 kaksmulor av 5.
Lokal:
Liten källarlokal med tiotalet bord. Vi placerades vid dörren, vilket medförde ett kallt drag varje gång någon kom eller gick. Och då det var fullsatt, öppnades dörren ganska många gånger. Stilren inredning och vackert porslin. Toaletten får med beröm godkänt. Rent, fräscht och med små frottéhanddukar som slängdes i en tvättkorg. 4 kaksmulor av 5.
Service:
Vänligt sinnade och med mycket professionalism. Nästan så mycket, att det kändes opersonligt. Mycket goda vinkunskaper och ett rakt och enkelt sätt att presentera mat och dryck. Ingen onödig väntan mellan rätterna och enkelt att påkalla uppmärksamhet. Om det hade behövts.
5 kaksmulor av 5.
Totalt betyg: 26 kaksmulor av 30 möjliga.
Prisklass: 1095 kr för 4 rätter med tillhörande vin.
Lite fakta om restaurangen:
Fokus ligger på vinet. Tanken är att man enkelt ska kunna slinka in (ner), ta en bit mat och framför allt ta ett glas riktigt gott vin. Restaurangen har tidigare haft en filial på en av Hamngatorna, men enda restaurangen ligger nu på Lorensbergsgatan.
Och utvärderingen kommer här:
Förrätt:
Ett glas champagne i baren hanns med i väntan på att vårt bord dukades. Vi fick sedan ett glas chilensk chardonnay och en aptitretare i form av räkceviche med syrad fänkål. Den fyllde sitt syfte, dvs gav mersmak. Härlig sälta i räkorna, syra från marinad och fänkål och kripsighet och krydda från fänkålen. Utmärkt.
Sedan gjorde brödet entré. Hembakt, ljummet bröd i form av ljuvlig focaccia med generös sälta stod i klar kontrast till det söta rågbrödet med lätt degig kärna. Knäckebröd med linfrön smakade utmärkt till den vitlöksstinna tapenaden. Det fanns också små, spanska oliver och en olivolja att doppa brödet i.
Hummersoppa med skaldjurscannelloni och halstrad pilgrimsmussla var den riktigt förrätten. Nötig soppa med mustig smak och ett perfekt skum. Lite fattigt på skaldjur i cannellonin men pilgrimsmusslan var verkligen perfekt. Vinet som hade kraftig doft och smak av vinbärsblad, gifte sig väl med soppan. Minus i kanten för kantstött porslin. Inte okej! 5 kaksmulor av 5. Med minus i kanten då...
Varmrätt:
Grillad biff med pommes Anna, majspuré, grillade grönsaker och en rökig glaze. Biffen tillagades precis efter våra önskemål. Den grillade tomaten och zucchiniskivan var perfekt grillade, men potatisen saknade sälta. Framför allt i kombinationen med söt, krämig majspuré och söt, rökig glaze. Kanske lite för liten portion för den riktigt hungrige. Vinet, en blandning av cabernet sauvignon, sangiovese och petit syrah från Kalifornien, var strävt och gott till köttet, men inte fantastiskt. 4 kaksmulor av 5.
Ost:
5 ostar, lika enkelt som elegant upplagda på kvadratisk tallrik. En fransk vitmögelost, en bit Münster, en bit vällagrad fransk hårdost, en italiensk getost och en spansk grönmögelost serverades till linfröknäcke, frukt-och nötbröd och en ljuvlig morotsmarmelad med vaniljtouch. Med ett vällagrat petit syrahvin från Napa valley, var osten en av de stora behållningarna denna kväll. 5 kaksmulor av 5.
Dessert:
Brownie med kolakräm, nötflarn, vaniljglass, lönnsirap och hallonreduktion. Ja, det var som det låter. Riktigt, riktigt sött. Kolakrämen var gjord på kondenserad mjölk vilket per automatik är väldigt sött. Vaniljglassen, som var upplagd som ett perfekt ägg, hade en jolmig söt smak. Och brownien, den var också söt. Men vinet till, Esperitu, ett rött dessertvin, var alldeles fantastiskt gott. 3 kaksmulor av 5.
Lokal:
Liten källarlokal med tiotalet bord. Vi placerades vid dörren, vilket medförde ett kallt drag varje gång någon kom eller gick. Och då det var fullsatt, öppnades dörren ganska många gånger. Stilren inredning och vackert porslin. Toaletten får med beröm godkänt. Rent, fräscht och med små frottéhanddukar som slängdes i en tvättkorg. 4 kaksmulor av 5.
Service:
Vänligt sinnade och med mycket professionalism. Nästan så mycket, att det kändes opersonligt. Mycket goda vinkunskaper och ett rakt och enkelt sätt att presentera mat och dryck. Ingen onödig väntan mellan rätterna och enkelt att påkalla uppmärksamhet. Om det hade behövts.
5 kaksmulor av 5.
Totalt betyg: 26 kaksmulor av 30 möjliga.
Prisklass: 1095 kr för 4 rätter med tillhörande vin.
Gourmethelg
Från inlägget med samma namn publicerat 3 november 2009.
Under helgen som gick åkte sambon, jag och två goda vänner till Gullmarsstrands hotell i Fiskebäckskil för en gourmethelg med god mat, frisk luft och lugn och ro. Konstvandring genom byn, afternoon tea och fyrarätters supé är inte fy skam. Jag hade besökt hotellet en gång tidigare och då bjudits på en fantastisk rökt havskräftsmousse och jag hoppades innerligt att den skulle landa på bordet även denna gång. Vi hade tur! Detta var vår allhelgonamiddag:
Variation på havskräfta: Kräftmousse, kräfthamburgare och pankofriterad kräfta med äppelpuré. Till detta ett glas sauvignon blanc från Nya Zeeland.
Hälleflundra med rökt ostronskum, råmarinerade räkor och pumpapuré. Bellingham chenin blanc från Sydafrika som dryck.
Kalvfilé med pommes Anna, hummersmör, hummersås och sparris. En valpolicella classico i glaset.
Pumpatarte med getmjölkssorbet och lingonganache. En Trockenbeerenauslese från Österrike till.
Behöver man säga att det var gott? Riktigt gott? Överraskande god var getmjölkssorbeten som smakade riktigt mycket getmjölk, men ändå var lätt och frisk.
Ett annat gott tecken är en restaurang som vet hur man behandlar fisk. Hälleflundran var stekt till perfektion. Den fullkomligt smälte i munnen.
Betyget blir bra. 4 starka kaksmulor av fem möjliga. Det som ger poängavdrag var att det mousserande vinet på rummet var ljummet och ljummet bubbel är inte bra! Avloppslukt på rummet är inte heller klockrent, men servicen i övrigt var helt acceptabel och utsikten vid middagsbordet hänförande.
Variation på havskräfta: Kräftmousse, kräfthamburgare och pankofriterad kräfta med äppelpuré. Till detta ett glas sauvignon blanc från Nya Zeeland.
Hälleflundra med rökt ostronskum, råmarinerade räkor och pumpapuré. Bellingham chenin blanc från Sydafrika som dryck.
Kalvfilé med pommes Anna, hummersmör, hummersås och sparris. En valpolicella classico i glaset.
Pumpatarte med getmjölkssorbet och lingonganache. En Trockenbeerenauslese från Österrike till.
Behöver man säga att det var gott? Riktigt gott? Överraskande god var getmjölkssorbeten som smakade riktigt mycket getmjölk, men ändå var lätt och frisk.
Ett annat gott tecken är en restaurang som vet hur man behandlar fisk. Hälleflundran var stekt till perfektion. Den fullkomligt smälte i munnen.
Betyget blir bra. 4 starka kaksmulor av fem möjliga. Det som ger poängavdrag var att det mousserande vinet på rummet var ljummet och ljummet bubbel är inte bra! Avloppslukt på rummet är inte heller klockrent, men servicen i övrigt var helt acceptabel och utsikten vid middagsbordet hänförande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar