S.p.i.c.e

Det lär knappast förvåna någon om jag säger att jag älskar asiatisk mat. Ja, jag vet att det är ett vitt begrepp och att man egentligen inte ens kan foga samman det indiska köket under samma etikett. Det är  många, varierande kök inom samma land. Men om man nu gillar asiatisk mat, kan S.p.i.c.e vara ett bra ställe att gå till, framför allt restaurangen på Södra vägen som erbjuder såväl thailändsk mat som sushi och dim sum. Vi gick dit en torsdagskväll i början av januari, beredda att ge våra smaklökar en omgång. Det jag gillar hos asiatisk mat är den fina balansen mellan sött, syrligt och starkt och att maten känns fräsch. Jag hade tidigare ätit några luncher på restaurangen i fråga och Wilhelm hade tidigare testat deras trerätters meny. Låt oss säga att vi hade höga förväntningar.

Vi började med att beställa in lite dim sum i form av vegetariska vårrullar och stekta vetedumplings fyllda med köttfärs och lök. På borden landade en tallrik med 2 stora dumplings dekorerade med lite picklad rödkål och en tallrik med 6 frasiga vårrullar som vilade på en bädd av väldigt trötta morotsstrimlor. Det serverades också 3 stycken dipsåser; en klassisk sweet chili, en stark chilisås och en vinägrett med soja och ingefära. Vårrullarna var nyfriterade och mycket frasiga men med rätt skralt innehåll. Våra dumplings hade precis rätt konsistens, lite sega, lite frasiga men dess innehåll var något ojämnt smaksatt. Den ena smakade inte så mycket mer än just lite köttfärs, medan den andra också hade fina smaker av lök och något umamiboostande. Det var dipsåserna som gav rätten smak, på egen hand var det en ganska mesig historia. Wilhelm ger betyget 2 kaksmulor och jag ger 3 små kaksmulor.

Sen landade varmrätterna. Jag har tidigare vurmat mycket för sötsur sås och åt ganska mycket kycklingwok med sötsur sås under studietiden. Jag såg nu chansen att få äta det igen, tillagat med mer finess. Kyckling i restaurangens egen plommonsås, serverad med wokade grönsaker, ananas och ris. Jag vet inte om det bara var min tallrik eller om det är genomgående så att såsen bara borde heta söt. Det enda som gav lite syra på tallriken var ananasen och det var inte tillräckligt för att balansera en i övrigt väldigt söt rätt. Intrycket blev sött, på gränsen till jolmigt. Och minus även för det faktum att om man serverar färsk ananas, kan man gärna ansa den så att delar av mittstocken inte finns kvar. Det blir synnerligen svårtuggat annars. Mitt betyg blir 2 kaksmulor.
Wilhelm hade beställt en smaktallrik innehållande 3 smakportioner från olika varmrätter. Detta kan fås som en del i 2- eller 3-rätters meny. Skålarna innehöll Pad Kaprao, oxfilé wokad med mycket chili, kyckling i röd panengcurry samt tigerräkor i grön curry. Minus för det faktum att många rätter går att få med tigerräkor, om dessa nu inte är kommer från en godkänd odling. Jag provsmakade den röda panengsåsen och konstaterade att den smakade rätt mycket fisksås men den var väldigt fin i smaken. Wilhelm gillade oxfilén bäst och insåg att den rätten var så chilirik att han hade svårt att känna någon annan smak efteråt. Han ger betyget 3 kaksmulor.
Båda tallrikarna hade garnerats med lite vissen sallad, två gurkskivor och en tomatklyfta som såg ut att ha legat framme ett tag. Mitt tips är att sluta med den typen av garnering. Den sänker det visuella intrycket rejält och vi ville inte direkt äta den.

Vi vilade en stund efter varmrätten och beslöt oss sedan för att dela på en dessert som lät väldigt spännande. Kokosplättar med varm bananfyllning, kokosglass och passionslimesås. Och plötsligt landade ett berg av plättar framför oss. Stort, mäktigt och inte ens med god vilja orkade vi dela på den portionen. Plättarna hade en fin smak av kokos och var rätt sega i konsistensen. Bananfyllningen smakade mycket av kanel och vid den första tuggan av plätt och banan tänkte vi båda spontant på julegröt. Smaken blev bättre balanserad av kokosglassen på tallriken som var väldigt god i smaken men som hade vunnit rejält på att tas ur frysen några minuter innan servering. Vi fick invänta att den tinade på tallriken för att kunna ta en sked av den. Men god var den! Passionslimesåsen såg vi inte skymten av  men det fanns gott om färska bär på tallriken som gav rätten den syra som behövdes. Jag ger desserten 3 kaksmulor, Wilhelm ger 2 kaksmulor.

Så till servicen. Vänligt bemötande och effektivt serverande ger 4 kaksmulor från oss båda. Det ger ett genomsnittlgit betyg på 11,5 av 20 vilket avrundas uppåt till 12 kaksmulor. Jo, det är ett godkänt betyg och vi kommer säkert att gå dit igen nästa gång vi är sugna på thaimat och befinner oss i stan. I väntan på dess fortsätter jag mitt experimenterande i hemmaköket och på schemat står dumplings. Med mer smak.

Det blev tyvärr inga bilder från restaurangen. Belysningen var för dunkel för att avbilda maten på ett rättvist sätt, ens med blixt.