Lax med sichuanpeppar och en het och syrlig nudelsallad

Sichuanpeppar är en ny bekantskap i vårt kök men jag har en bestämd känsla av att vi kommer att bli goda vänner med tiden. Denna peppar kallas också kinesisk peppar och är inte alls besläktad med våra vanliga svart/vit/grönpeppar. Den är aromatisk i sin smak med lite citruston och ger en trevlig kittlande känsla på tungan. Den passar fint till fågel och fisk och är smakkompis med bland annat ingefära, citrusfrukter och kryddnejlika. Så jag skaffade mig en påse, gick rätt så försiktigt ut mängdmässigt då jag hört att sichuanpepparn kan vara jättestark och gjorde en jättegod laxrätt. Tillsammans med den lite heta och syrliga nudelsalladen, blev det en riktig festmåltid.

Lax med sichuanpeppar och en het och syrlig nudelsallad

4 portioner

500-600 g färsk lax
1 tsk hel sichuanpeppar
1 tumstor bit färsk ingefära
finrivet skal från 1 lime
1 tsk salt
 tsk rapsolja

1 förp risnudlar
2 morötter
1 förp sockerärter
1 knippe salladslök
1 röd chili
1 tumstor bit färsk ingefära
saften från 1 lime
1 liten vitlöksklyfta
en halv kruka koriander
1 tsk sesamfrön
2 msk rapsolja
salt, peppar

Börja med laxen. Sätt ugnen på 200°C.  Mortla sichuanpepparn till fina flagor. Riv ingefäran fint. Blanda sichuanpeppar, ingefära, limeskal, salt och olja till en tjock pasta. Gnid in denna i laxens yta. Lägg laxen i en ugnsfast form och ställ in i ugnen. Beroende på laxens tjocklek och ugnens effektivitet är laxen klar efter 20-25 minuter.

Koka upp risnudlarna enligt anvisning på förpackningen. Finhacka chilin och koriander. Riv ingefäran och vitlöken fint. Blanda chili, ingefära, vitlök, olja, sesamfrön och koriander. Smaka av med salt och peppar. Den ska ha en fin hetta och distinkt syra.

Strimla morötterna, sockerärterna och salladslöken fint. Woka dem hastigt i lite olja. De ska bli varma men behålla sin krispighet. Blanda nudlarna med grönsakerna och dressingen i en skål. Servera till laxen tillsammans med en limeklyfta och lite grovhackad koriander på toppen. I glaset är en halvtorr Riesling att rekommendera.

Grillad kyckling

Idag tänkte jag tipsa om en enkel och billig kyckling som nästan sköter sig själv i ugnen och som mättar 4 munnar. Grillad kyckling. Smakmässigt påminner den mycket om den butiksgrillade kycklingen men den är så oändligt mycket saftigare. Jag hade velat ha lite mer smak på själva köttet, så nästa gång ska jag massera in lite av marinaden under skinnet också.

Grillad kyckling

4 personer

1 hel färsk kyckling

2 msk rapsolja eller annan neutral olja
1 msk tomatpuré
2 tsk soja
1 tsk grillkrydda (helst utan glutamat)
1 tsk paprikapulver
0,5 tsk salt
0,5 tsk grovmalen svartpeppar
1 krm cayennepeppar
1 tsk balsamvinäger
1 finriven vitlöksklyfta

Sätt ugnen på 150°C varmluft.

Blanda ingredienserna till marinaden. Tag ur ev inälvsrester ur kycklingen. Bind gärna upp kycklinglåren med ett bomullssnöre, det ger en jämnare tillagning.
Gnid in marinaden runtom hela kycklingen och gärna lite in under skinnet. Lägg den sedan med bröstsidan neråt i en ugnsfast form. Låt den sedan stå i ugnen i 35-40 minuter. Vänd den sedan så att bröstsidan kommer uppåt. Efter ca 20 minuter slår man på grillfunktionen och låter stå ytterligare ca 10 minuter. Tiderna är ungefärliga och kan variera rätt mycket från ugn till ugn. Därför är det bra att sikta på vissa innertemperaturer istället. Jag ville ha 70°C i kycklingbrösten och drygt 80°C i låren. Då var åtminstone min kyckling färdigstekt med krispigt skinn men fortfarande underbart saftig.

Vit bönsoppa med salamichips

Veckans sopptips har jag hittat i det senaste numret av Allt om mat. Jo, visst har jag ändrat lite i innehållet, men all heder tillfaller tidningen. Detta är en mycket enkel soppa att göra och med salamichipsen blir den riktigt smakrik. Dock tycker jag att den behöver mer grönsaker om den ska fungera riktigt bra som enda rätt. På detta vis är det en god förrättssoppa eller varmrättssoppa för den som inte är vrålhungrig.

Vit bönsoppa med salamichips

4-6 förrättsportioner, 2-3 varmrättsportioner

1 burk kokta vita bönor, 400 g
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
6 dl kycklingbuljong
0,5 dl grädde av valfri fetthalt
2-3 tsk citronsaft
salt, svartpeppar

1-2 salamiskivor per portion
färsk basilika
gärna surdegskrutonger

Sätt ugnen på 150°C. Lägg ut salamiskivorna på bakpappersklädd plåt. Rosta i ugnen i 15-20 minuter tills de stelnat men ej blivit helt torra. Låt rinna av på hushållspapper.

Finhacka löken och vitlöken. Fräs i lite matfett i en kastrull. Tillsätt bönorna och fräs en kort stund till. Häll på kycklingbuljong och koka i 8-10 minuter. Häll av en del av kokspadet men spara det. Mixa helt slätt med stavmixer. Tillsätt grädde och lite citronsaft. Späd med det sparade kokspadet till önskad konsistens. Smaka av med salt och peppar.

Servera med salamichips, strimlad basilika och surdegskrutonger.

Jag gör lite reklam

Idag ska jag göra lite reklam för ett företag som besöker oss titt som tätt. Det handlar om Äggbudet som säljer purfärska ägg och levererar hem. Vi har än så länge inte beställt några ägg, men ibland kommer Äggbudet och ringer på dörren och då köper vi. Jag tror att vi hädanefter kommer att lägga beställning för hemleverans, då det är smidigt, äggen är goda och färska och kommer från lyckliga höns. Det faktum att Äggbudet själv kommer utklädd till höna och kör sina ägg i en barnvagn, gör saken bara ännu bättre. Ett flak normalstora ägg kostar 60 kr, jumboägg 80 kr. Kolla in Äggbudets hemsida själv och se om detta är något för dig! Äggbudet utgår från Mölndal och levererar åtminstone i Västra Göteborg. Hur stort leveransområdet är, är en fråga för Äggbudet själv.

Pulled beef

För knappt ett år sedan lagade jag pulled pork för första gången och sedan dess har jag gjort det många gånger. En riktig höjdare var att lägga det dragna köttet på pizza och servera som en förfinad kebabpizza. Igår var jag sugen på att testa draget kött på nötkött och i grytan landade en bit nötbog som putsats från senor. Och mina vänner, det här var till och med godare än pulled pork. Så jag beordrar er alla att laga detta till helgen och jag publicerar receptet redan idag innan mina starka känslor för rätten hinner avta.

Pulled beef

6 portioner

1 kg nötkött av långkokstyp, t ex högrev, nötbog, nötytterlår
0,75 dl rapsolja
0,5 dl ketchup
1 msk vitvinsvinäger
1 msk råsocker
4 vitlöksklyftor
1 bit färsk ingefära, tumstor
2 tsk chipotlepasta
1 msk sambal oelek
2 msk bbq-sås, gärna stark
1 tsk paprikapulver
1 tsk salt
1 tsk grovmalen svartpeppar
0,5 tsk spiskummin

Sätt ugnen på 125°C. Putsa köttet från senor. Mindre fett kan få sitta kvar, det smälter i ugnen. Riv vitlöksklyftorna och ingefäran fint. Blanda samtliga ingredienser till marinaden. Lägg köttet i en ugnssäker stekgryta eller lergryta med lock. Häll över marinaden och blanda om så att alla ytor på köttet  täcks. Sätt in i ugnen och låt stå tills köttet är så mört att det faller sönder om du trycker på det med en sked. Detta tog i min ugn 4 timmar, men kan ta uppemot 6-7 timmar om köttstycket är stort. Det är bra att ösa köttet 2 gånger under tiden det bakas i ugnen. Den andra gången kan man gärna vända på köttet också.

Förbered tillbehören; tortillas, pitabröd eller ett gott surdegsbröd, en blandad sallad, gärna en cole slaw också och så en god kall sås t ex vitlökssås eller guacamole. Vi stänkte över lite bbq-sås på våra wraps, det var jättegott.
När tillbehören är klara, tar man upp köttet ur grytan och drar det i långa trådar med hjälp av två gafflar. Lägg det trådiga köttet i en serveringsskål. Häll över lite av den goda marinaden/såsen som finns i grytan. Tag så mycket marinad att köttet får rejält med smak och upplevs saftigt men inte alltför blött. Det är svårt att ange någon särskilt mängd då det beror på hur saftigt köttet är i sig och hur mycket vätska det släppt i grytan. Här får man helt enkelt smaka av.
Njut!

Karamelliserad ananas med kokosglass

Idag ska ni få receptet på en av mina absolut godaste efterrätter någonsin. Det må låta som en klyscha, men det är som att äta solsken ur en skål. Helt vansinnigt gott! Vid den här tiden på året brukar butikerna ha bra pris på färsk ananas, så passa på! Kokosgrädde hittar du i välsorterade matbutiker och asiatiska mataffärer. Välj annars extra creamy coconut milk från Santa Maria.

Karamelliserad ananas med kokosglasss

6 portioner

1 färsk ananas
25 g smör
0,5 dl råsocker, gärna blandat med lite ljust muscovadosocker
1 msk Malibulikör
saften från en halv lime
1-2 passionsfrukter

2 dl kokosgrädde
2,5 dl vispgrädde
0,75 dl råsocker
3 äggulor
1 gelatinblad
1 msk flytande glykos
2 msk Malibulikör
0,5 dl kokosflingor

Börja med glassen. Lägg gelatinbladet i blöt i kallt vatten. Koka upp kokosgrädde, grädde, likör och glykos i en kastrull. Vispa äggulor och socker riktigt pösigt. Vispa ner den varma grädden i äggvispet och blanda väl. Häll sedan tillbaka smeten i kastrullen och låt sjuda varsamt tills den tjocknar något. Smeten får absolut ej koka. Tag kastrullen från värmen och vispa ner gelatinbladet. Ställ för nedkylning i kallt vattenbad. Låt gärna smeten vila i kylen över natt för att utveckla smakerna ordentligt. Tillsätt kokosflingorna när det är dags att hälla smeten i glassmaskinen. Kör smeten i glassmaskin till önskad konsistens, med min maskin ca 35 minuter. Förvara glassen i frysen i väntan på servering.

Så till ananasen. Skala den och tag bort den hårda mittstocken. Skär i munsbitsstora bitar. Smält smör med socker och likör i en stekpanna. Låt sjuda tills det blir en lite trög sirap. Tillsätt ananasen och limesaften och låt småputtra några minuter.

Skopa upp glassen och fördela den varma ananasen ovanpå. Låt även lite av den varma lagen komma med. Fördela sedan passionsfruktsköttet ovanpå. Ät medan glassen är kall och ananasen är varm. Ljuvligt!

Kycklingsoppa med thailändsk touch

Torsdag och soppdags igen. Jag lagar idag vit bönsoppa med salamichips och bjuder er på receptet på förra veckans goda soppa. Det är en mycket enkel soppa att tillaga och med rikligt med råa grönsaker, känns det riktigt fräsch. Den passar definitivt in i en sund start på 2013, framför allt om man väljer den mindre mängden kokosmjölk eller om man använder light-varianten. Om man tillhör kategorin människor som tycker att koriander smakar tvål och är allmänt vedervärdig, kan man ersätta den med thaibasilika. Välj då halva mängden och tillsätt den endast till soppan.

Kycklingsoppa med thailändsk touch

4-6 portioner

2 stora kycklingfiléer

2 vitlöksklyftor

1 bit färsk ingefära, ca 3 cm stor

1 röd chili

1 stjälk citrongräs

1-2 burkar kokosmjölk à 400 ml

6-10 dl vatten

2 hönsbuljongtärningar

2 msk mango chutney

2 msk röd currypasta

1 msk fisksås

en halv kruka koriander

saften från 1 lime

2 morötter

1 rödlök

2 nävar sockerärter

en halv kruka koriander

Riv vitlök och ingefära fint. Finhacka chilin. Krossa citrongrässtjälken med ett hårt slag med knivens bredsida. Fräs dessa ingredienser i lite matfett på medelhög temperatur i en gryta. Tillsätt currypastan och låt fräsa en kort stund. Tillsätt kokosmjölk, den större mängden ger en krämigare soppa. Tillsätt även vatten och buljongtärning. Välj den större mängden vatten om du valt den mindre mängden kokosmjölk. Låt koka upp. Tillsätt sedan fisksås och mango chutney samt finhackad koriander.

Strimla kycklingen i riktigt tunna strimlor. Lägg i den kokande soppan och låt koka tills kycklingen är genomkokt, detta tog ca 10 minuter hos oss.

Skala morötterna och löken. Skär samtliga grönsaker i riktigt fina strimlor. Blanda dem med finhackad koriander. Fördela en rejäl bunt med grönsaker i botten på varje sopptallrik. 

Smaka av soppan med limesaft och ev salt. För mer hetta, tillsätt mer currypasta. Häll den heta soppan över grönsakerna. Servera!

På lördag lagar vi en av mina godaste efterrätter någonsin, karamelliserad ananas med hemgjord kokosglass. Missa för allt i världen inte nästa inlägg!

Någon typ av surdegsciabatta

Jag har valt att döpa inlägget till "Någon typ av surdegsciabatta" mest för att som ni ser på bilden nedan, ser styckbröden inte riktigt ut som klassiska ciabattor. Men smaken är precis lika god. Det här är ett bröd som jag höftade ihop när jag egentligen hade lite för ont om tid för att göra ett surdegsbak. Jag fick därför använda lite jäst som extra drivkraft i både surdegen och degen. Brödet serverades sedan till pulled pork, sallad och vitlökssås. I glaset serverades Ravenswood Zinfandel. Behöver jag säga att det var gott?

Surdegsciabatta

8 stycken

5 g jäst
1 dl vetesurdegsgrund
3 dl kallt vatten
5dl vetemjöl special eller Manitoba cream

Lös upp jästen i surdegsgrund och vatten. Blanda i mjöl och låt jäsa övertäckt i rumstemperatur i minst 4 timmar.

Tillsätt sedan:

10 g jäst
3 dl ljummet vatten
1 msk socker
8-9 dl vetemjöl special eller Manitoba cream

Arbeta med degblandare i först 5 minuter på lägre hastighet, sedan 3 minuter på lite högre hastighet. Tillsätt 1 msk salt och kör ytterligare 2 minuter på medelhög hastighet. Degen skall vara smidig, lossna från bunkens kanter och inte kladda på fingrarna. Lägg över degen i en inoljad större plastlåda och täck med plast. Låt jäsa till dubbel storlek, detta tar 1,5-2 timmar. Vik degen efter 45 minuter och efter ytterligare 30 minuter.

Värm ugnen i god tid, gärna med baksten i, till 225°C varmluft.

Tag upp degen på mjölat bakbord. Dela i 8 delar och forma försiktigt till små limpor. Läggpå plåt eller skicka in på bakstenen. Sänk värmen till 200°C. Grädda tills bröden fått fin färg och innertemperaturen uppnår 96°C. Detta tog i min ugn ca 18 minuter, men tiden varierar med ugnen så passa noga.
Ha gärna en liten form med vatten inne i ugnen samtidigt och vädra efter halva gräddningstiden.

Låt bröden svalna på galler. Ät dem helst lätt ljumna.

På torsdag är det dags för en thaiinspirerad kycklingsoppa med krispiga grönsaker och rejält med kryddor.

Pepparstek

Detta var förra veckans söndagsmiddag. Finalen på jul- och nyårsledigheten och vilken final det var. Pepparstek på oxfilé, sås på stekskyn, karamelliserade morötter, potatisklyftor och ett glas Rioja. Jo, det var inte alls dumt. Pepparstek kan göras även på ryggbiff eller entrecôte, välj den styckdel som passar plånboken bäst. Gör livet lite godare genom att göra så här:

Pepparstek

4 portioner

600 g oxfilé (eller ryggbiff eller entrecôte)

3-4 msk hela pepparkorn av svartpeppar, grönpeppar, rosépeppar och lite vitpeppar

salt

smör

Sås:

stekskyn

1 bananschalottenlök

1 vitlöksklyfta

1 dl rött vin

1-2 msk konjak

1 dl grädde av valfri fetthalt

1 dl vatten

1 msk tomatpuré

1 msk koncentrerad kalvfond

2 msk finhackad persilja

salt

Karamelliserade morötter:

1 förp snackmorötter eller ett knippe späda morötter

1 msk smör

salt och en liten nypa socker

Börja med morötterna. Om skalet är grovt, bör morötterna skalas. Annars tvätta bara noggrant. Lägg en klick smör i en sauteuse eller liten stekpanna. Smält smöret och stek morötterna på svag värme. Krydda med lite socker och salt och vänd morötterna ofta. De ska bli lätt stekta men inte brända.

Putsa köttet och bind upp till en jämn bit om så behövs. Mortla pepparn och tag 2/3 av den och gnugga in i köttet tillsammans med lite salt. Bryn köttet runt om på hög temperatur i lite smör eller olja. Lägg över köttet i en ugnsfast form, sätt en köttermometer i det tjockaste partiet. Täck med folie och låt eftersteka i 200°C värme tills termometern når upp till 55°C för medium-rare, 60°C för medium och 65°C för well done. Låt vila 10 minuter.

Finhacka schalottenlöken och vitlöken och fräs i den överblivna stekskyn från pepparsteken. Tillsätt rött vin, grädde, konjak, kalvfond, tomatpuré och den resterande pepparn. Låt koka ihop till en simmig sås. Tillsätt persiljan och smaka av med salt och ev lite socker.

Servera köttet i generösa skivor tillsammans med sås, morötter och klyftpotatis. Ett kraftigt rödvin från Rioja eller Bordeaux passar fint till.

På tisdag är det dags för surdegens återkomst i form av någon typ av ciabatta. Så om du har en vetesurdegsgrund, är det dags att mata den nu så den är i fin form till på tisdag.

Låt oss fira! (Fläskfilé med tomat- och bönsallad och bearnaisesås med brynt smör)

Denna veckan finns det saker att fira. Wilhelm och jag firade 3-årig bröllopsdag i onsdags, i tisdags var det 2 år sedan vi flyttade till vårt hus och igår nådde statistikräknaren 200 000 träffar på bloggen. Helt fantastiskt! För ett år sedan hade jag bara enstaka 1000 besökare, så mycket har hänt utan att jag har gjort särskilt mycket alls. Ni läsare har helt enkelt hittat hit och valt att komma tillbaka. Det tackar jag ödmjukast för! Om ni visste vad mycket positiv energi som ni förmedlar och så länge jag tycker att det är roligt att blogga, kommer jag att fortsätta.

För att fira ger jag er idag ett recept inspirerat av Tom Sjöstedt och hans fantastiska bok "Äntligen helg". Om ni inte redan har köpt den, så tycker jag att ni borde. Den är en riktig pärla och jag tänkte spontant att jag ville laga allt ur den. Sen kom dagen då jag började och kunde ändå inte med att följa recepten. Jag gjorde min egen variant men jag har bara Tom att tacka. Det här var fantastiskt gott och passar även er som äter enligt LCHF-kost. Så här gjorde jag;

Helstekt fläskfilé med tomat- och bönsallad och bearnaisesås på brynt smör

4 portioner

1 fläskfilé på ca 600-700 g

salt, peppar

smör eller rapsolja

Tomat- och bönsallad:

1,5 ask körsbärstomater, gärna blandade färger

2 förp haricot verts

1 liten burk stora vita bönor

1 schalottenlök

0,5 förp fetaost

1 vitlöksklyfta

0,5 tsk torkad timjan

0,5 tsk torkad rosmarin

0,5 dl finhackad persilja

2+2 msk rapsolja

2 tsk vitvinsvinäger

Bearnaisesås:

2 äggulor

1/3 dl vatten

1/3 dl rödvinsvinäger

2 persiljestjälkar

0,5 kruka dragon, stjälkarna

2 bananschalottenlökar

1 vitlöksklyfta

5 vitpepparkorn

1 msk finhackad persilja

1 msk finhackad dragon

150 g smör

salt, socker

Sätt ugnen på 150°C. Skölj och halvera tomaterna. Lägg i en ugnsfast form. Ringla över lite olja, strö över lite flingsalt och sedan torkad timjan och rosmarin. Baka tomaterna mitt i ugnen i 1,5 timme. 

Putsa fläskfilén och salta och peppra den lätt. Bryn den runt om i stekpanna och lägg sedan i en ugnsfast form. Ugnsbaka den till önskad innertemperatur, jag föredrar ca 62°C vilket ger en antydd rosa ton. Låt vila 10 minuter innan den trancheras.

Förväll de gröna bönorna i ca 5 minuter. Lägg bönorna tillsammans med vita bönorna på ett serveringsfat. Finhacka schalottenlöken och vitlöken och blanda med 2 msk rapsolja och 2 tsk vitvinsvinäger.

Så till såsen. Smält smöret och låt det brynas men inte brännas. Skira bort bottensatsen. Finhacka schalottenlöken och krossa vitlöken. Lägg i en kastrull tillsammans med krossade pepparkorn, persilje- och dragonstjälkar, vinäger och vatten och låt sjuda tills hälften av vätskan kvarstår. Sila ner i en bunke och sätt bunken i ett lätt sjudande vattenbad. Tillsätt äggulorna och vispa tills blandningen tjocknar något. Lyft vattenbadet från värmen. Tillsätt smöret under kraftig vispning, först droppe för droppe, sedan i jämn stråle. Tillsätt persiljan och dragonen och smaka av med salt och socker.

Lägg de bakade tomaterna på bönorna, ringla över vinägretten och strö över persilja och smulad fetaost. Blanda lätt. Skär fläskfilén i cm-tjocka skivor och lägg ovanpå salladen. Servera omgående.

På söndag är jag tillbaka med ännu en festrätt, pepparstek!

Soppa med rimmad oxbringa och rotfrukter

Nu börjar jag längta till våren. Det gör jag egentligen så snart man dansat julen ur huset och bara mörkret finns kvar. Jag gillar ljuset, färgerna, luften och känslan av hopp. Den första koppen kaffe i den fortfarande lite kalla vårsolen ute på terrassen, den känslan är oslagbar. Och så längtar jag efter våren så att matbilderna får lite naturligt ljus och slipper se gula och sjaskiga ut. Idag får ni stå ut med den gula färgen, denna gång på en soppa som värmer fint i vintermörkret. Jag kokade en rimmad oxbringa för ett tag sedan och serverade med rotmos och senapssås. Resterna av oxbringan hamnade i frysen tillsammans med det smakrika kokspadet. Sen plockades lådan upp och innehållet blev basen till soppan. Det går lika bra att göra på rester och spad från fläsklägg eller kalvstek, dock blir grundsmaken lite annorlunda.

Soppa med rimmad oxbringa och rotfrukter

4 portioner

2 dl kokt, rimmad oxbringa skuren i mindre bitar
5 dl kokspad eller oxbuljong
3 potatisar
2 morötter
1 klyfta rotselleri
0,5 purjolök
1 litet knippe persilja
1 dl grädde av valfri fetthalt
salt, peppar

Skala rotfrukterna och riv dem grovt. Skiva purjolöken och finhacka persiljan. Fräs purjolöken i lite matfett i en gryta. Låt den mjukna men ej få färg. Fräs även med resten av grönsakerna hastigt. Tillsätt kokspadet och ev mer vatten så att grönsakerna täcks. Tillsätt oxbringan. Koka upp och låt sedan sjuda tills grönsakerna är mjuka. Tillsätt grädden och persiljan, smaka av med salt och peppar. Om soppan känns svag i smaken, tillsätt lite flytande kalvfond och låt sjuda några minuter till. Servera soppan med ett gott bröd.

Chipotledressing till hamburgare

Det nya året har hittills bjudit på en rad goda rätter som alla kommer att hamna här så småningom. Dagens recept är dock några veckor gammalt men för gott för att låta bli att publicera. Det är receptet på en riktigt god hamburgerdressing och en god burgare sitter ju aldrig fel. Gör burgare genom att blanda nötfärs med lite vatten, salt och peppar. Stek dem genomstekta och toppa med en skiva ost. Skiva rödlök, tomat, plocka lite sallad och plocka några skivor smörgåsgurka ur burken. Dressingen, den gör du såhär:

Chipotledressing

Räcker till 4-6 hamburgare

2-3 msk majonnäs

1 dl crème fraiche
2 tsk dijonsenap
2 tsk chilisås

2-3 tsk chipotlepasta
2 msk bostongurka
1-2 msk finhackad gul lök
1 tsk rödvinsvinäger
2-3 tsk råsocker
salt

Blanda samman samtliga ingredienser och låt gärna dra en stund i kylen innan servering.
Lägg en generös klick på varje burgare. Dressingen ger lite sting till rätten men har samtidigt en fin syra.

På torsdag är det dags för en god köttsoppa med rotfrukter. Väl värt att vänta på.

S.p.i.c.e

Det lär knappast förvåna någon om jag säger att jag älskar asiatisk mat. Ja, jag vet att det är ett vitt begrepp och att man egentligen inte ens kan foga samman det indiska köket under samma etikett. Det är  många, varierande kök inom samma land. Men om man nu gillar asiatisk mat, kan S.p.i.c.e vara ett bra ställe att gå till, framför allt restaurangen på Södra vägen som erbjuder såväl thailändsk mat som sushi och dim sum. Vi gick dit en torsdagskväll i början av januari, beredda att ge våra smaklökar en omgång. Det jag gillar hos asiatisk mat är den fina balansen mellan sött, syrligt och starkt och att maten känns fräsch. Jag hade tidigare ätit några luncher på restaurangen i fråga och Wilhelm hade tidigare testat deras trerätters meny. Låt oss säga att vi hade höga förväntningar.

Vi började med att beställa in lite dim sum i form av vegetariska vårrullar och stekta vetedumplings fyllda med köttfärs och lök. På borden landade en tallrik med 2 stora dumplings dekorerade med lite picklad rödkål och en tallrik med 6 frasiga vårrullar som vilade på en bädd av väldigt trötta morotsstrimlor. Det serverades också 3 stycken dipsåser; en klassisk sweet chili, en stark chilisås och en vinägrett med soja och ingefära. Vårrullarna var nyfriterade och mycket frasiga men med rätt skralt innehåll. Våra dumplings hade precis rätt konsistens, lite sega, lite frasiga men dess innehåll var något ojämnt smaksatt. Den ena smakade inte så mycket mer än just lite köttfärs, medan den andra också hade fina smaker av lök och något umamiboostande. Det var dipsåserna som gav rätten smak, på egen hand var det en ganska mesig historia. Wilhelm ger betyget 2 kaksmulor och jag ger 3 små kaksmulor.

Sen landade varmrätterna. Jag har tidigare vurmat mycket för sötsur sås och åt ganska mycket kycklingwok med sötsur sås under studietiden. Jag såg nu chansen att få äta det igen, tillagat med mer finess. Kyckling i restaurangens egen plommonsås, serverad med wokade grönsaker, ananas och ris. Jag vet inte om det bara var min tallrik eller om det är genomgående så att såsen bara borde heta söt. Det enda som gav lite syra på tallriken var ananasen och det var inte tillräckligt för att balansera en i övrigt väldigt söt rätt. Intrycket blev sött, på gränsen till jolmigt. Och minus även för det faktum att om man serverar färsk ananas, kan man gärna ansa den så att delar av mittstocken inte finns kvar. Det blir synnerligen svårtuggat annars. Mitt betyg blir 2 kaksmulor.
Wilhelm hade beställt en smaktallrik innehållande 3 smakportioner från olika varmrätter. Detta kan fås som en del i 2- eller 3-rätters meny. Skålarna innehöll Pad Kaprao, oxfilé wokad med mycket chili, kyckling i röd panengcurry samt tigerräkor i grön curry. Minus för det faktum att många rätter går att få med tigerräkor, om dessa nu inte är kommer från en godkänd odling. Jag provsmakade den röda panengsåsen och konstaterade att den smakade rätt mycket fisksås men den var väldigt fin i smaken. Wilhelm gillade oxfilén bäst och insåg att den rätten var så chilirik att han hade svårt att känna någon annan smak efteråt. Han ger betyget 3 kaksmulor.
Båda tallrikarna hade garnerats med lite vissen sallad, två gurkskivor och en tomatklyfta som såg ut att ha legat framme ett tag. Mitt tips är att sluta med den typen av garnering. Den sänker det visuella intrycket rejält och vi ville inte direkt äta den.

Vi vilade en stund efter varmrätten och beslöt oss sedan för att dela på en dessert som lät väldigt spännande. Kokosplättar med varm bananfyllning, kokosglass och passionslimesås. Och plötsligt landade ett berg av plättar framför oss. Stort, mäktigt och inte ens med god vilja orkade vi dela på den portionen. Plättarna hade en fin smak av kokos och var rätt sega i konsistensen. Bananfyllningen smakade mycket av kanel och vid den första tuggan av plätt och banan tänkte vi båda spontant på julegröt. Smaken blev bättre balanserad av kokosglassen på tallriken som var väldigt god i smaken men som hade vunnit rejält på att tas ur frysen några minuter innan servering. Vi fick invänta att den tinade på tallriken för att kunna ta en sked av den. Men god var den! Passionslimesåsen såg vi inte skymten av  men det fanns gott om färska bär på tallriken som gav rätten den syra som behövdes. Jag ger desserten 3 kaksmulor, Wilhelm ger 2 kaksmulor.

Så till servicen. Vänligt bemötande och effektivt serverande ger 4 kaksmulor från oss båda. Det ger ett genomsnittlgit betyg på 11,5 av 20 vilket avrundas uppåt till 12 kaksmulor. Jo, det är ett godkänt betyg och vi kommer säkert att gå dit igen nästa gång vi är sugna på thaimat och befinner oss i stan. I väntan på dess fortsätter jag mitt experimenterande i hemmaköket och på schemat står dumplings. Med mer smak.

Det blev tyvärr inga bilder från restaurangen. Belysningen var för dunkel för att avbilda maten på ett rättvist sätt, ens med blixt.

Gästbloggning; Mystery box av Wilhelm och Fredrik a.k.a Carlsson

Det hela hände en kulen kväll den 15 november 2012. Efter att ha serverat Sara ypperliga ingredienser som nästan lagade sig själva var det plötsligt vår tur att tillaga en rätt av de mystiska ingredienserna. Vi hade ingen aning om vad som stod framför oss under lådan.

Hjärtat bultade ohyggligt när vi lyfte på den olycksbådande boxen. Till vår fasa fanns det långkokskött i boxen. Långkokskött! Slag under bältet. Om inte det vore nog så var det även russin i boxen. Russin! Till detta till synes omöjliga uppdrag serverades även grönpeppar, citron och jordärtskockor. Ojojoj, oddsen var emot oss och känslorna svallade. (Red anm. ovan beskrivna långkokskött var en bit hel rostbiff.)

När vi samlat oss från chocken över de orättvisa ingredienserna var det dags att kavla upp ärmarna. Vi ska klara det!

Första steget borde varit att ta tag i långkoket. Men vi var purésugna. Som tur var insåg vi på ett tidigt stadium att vi var två och vi delade därför upp arbetet. W misshandlade köttet samtidigt som C smekte loss skalet från jordärtskockorna och potatisen, som kom in som ett gästspel. Köttet styckades i lite för stora bitar och bryntes hastigt i panna. Samtidigt - i en annan panna - frästes lök och vitlök till en härlig symfoni. Allt blandades sedan och förenades med mortlad grönpeppar och öl ur en gammal ölflaska. Detta fick sedan koka just så länge som ett långkokskött kräver. Alltså ganska länge.

Under tiden kokades potatisen och jordärtskockorna lite för mjuka och det fick ödesdigra konsekvenser för måltiden. Men mer om det senare.

Vad hände med russinen frågar ni? Vi hade inte glömt dom! De hackades. Hackades! Ni hörde rätt. Där tror vi att vi var först. De åkte sedan ner i grytan. Efter att köttet kändes så bra som nu långkokskött blir, vilket är ganska bra i detta fallet, monterades tomatpuré, dijonsenap och grädde ner i grytan.

Dags för purén. Som varje puré värd namnet mättades den med grädde och smör. Ingen hänsyn tagen till den redan lösa konsistensen. Därav den ännu lösare konsistensen. För att få en mogen citronsmak utan för mycket beska så revs citronskal ner i purén för att nå den fräschör som vi var ute efter. Salt och peppar tog det till en toppnivå.

Nu kanske den vakne läsaren frågar sig: Två lösa komponenter tillsammans i en middag - hur går det? För två villkorslösa själar sågs inte detta som ett problem utan som en möjlighet. Varför inte servera det ena i en skål med en liten skål av det andra i, som en liten båt som guppar i ett upprört hav… med grytbitar. Resultatet syns på bilden nedan.

Hängde du inte med på allt? Här kommer en snabbgenomgång!

Skär rostbiffen i små bitar och bryn. Fräs lök och vitlök i en separat panna och vänd sedan ner med köttet. Spritsa en öl i grytan. Toppa med mortlad grönpeppar och hackade russin. Låt sjuda tills köttet är mört. Red med grädde, dijonsenap och tomatpuré. Smaka av med salt, peppar och hackade russin.

Koka potatis och jordärtskockor till mycket mjuk konsistens. Mixa och blanda i jättemycket smör och grädde. Smaka av med citronskal, salt och peppar.

På en betygsskala vars svårighet måste varit hämtad från yttre rymden gav det här oss en stark sexa. Av tio. Som plus lyftes lenheten och den subtila citronsmaken på purén och fina smaker i köttgrytan fram. Avdrag gjordes för brist på färg, brist på skillnad i konsistens och en beska från ölen som hängde kvar i grytan. Där tror vi att mer russin hade hjälpt.

På återseende … om vi får!

Det nya goda året!

Nu är jag tillbaka efter en skön ledighet från bloggen över jul och nyår. Och nu har det nya året startat på riktigt. Vi firade av det gamla året med en lång och god middag med vännerna Fredrik och Emma. Och lilla valpen Vera som dagen till ära fick en oxköttsfylld tuggpinne. Vi andra åt pankofriterade havskräftsstjärtar med wasabikräm och mangosallad, kräftsoppa, pestobakad lammytterfilé med jordärtskocksstrudel och rödvinssås, osttallrik och chokladfondant med hallonripplad vaniljglass. Vi åt från kl 19 till 01 med pauser för tolvslaget och frekventa rastningar av den lilla hunden.
Emma introducerade ett för oss nytt inslag, att istället för nyårslöfte berätta vad man varit tacksam för under året som gott. Och jag känner att jag har så mycket att vara tacksam för. Min underbara man, min fina familj och mina fina vänner och kollegor. Min kropp som trots en vacklande hälsa under 2012 är stark nog att hålla mig uppe. Vi har fått en ny gudson, lille Andreas som ännu inte är helt överförtjust i sin gudfar, men som jag vet kommer att fastna för Wilhelm precis som hans storasyster gjort. Vi har fått en ny, lurvig familjemedlem som är som ett litet lyckopiller för de som hon träffar. Som sagt, jag har mycket att vara tacksam för. Och jag är så tacksam för er läsare som gör bloggandet meningsfullt. Utan er skulle inte lusten att blogga vara lika stor och jag hoppas att ni vill följa med även framöver.

Nu tar vi nya tag och i år ska det lagas mycket spännande mat. Jag har några punkter som jag skulle vilja bocka av under 2013. Jag ska laga mer asiatiskt, framför allt thailändskt och japanskt, men även andra asiatiska kök ska få ta över hemma hos oss. Jag har börjat redan idag med att besöka den nya asiatiska livsmedelsbutiken i Nordstan (belägen vid Life och Clas Ohlssons). Den är inte så stor men ändå med stort utbud och väldigt bra priser. Kom hem med kokosgrädde, chilisås, chilipasta med sojabönsolja, wontonplattor, sichuanpeppar, korianderfrön och galangarot och det kostade under hundralappen. I kväll ska vi äta middag på S.P.I.C.E och jag hoppas på god inspiration för till helgen börjar experimenterandet.
Jag vill också fortsätta utforska skaldjurens värld. Krabbkakor, räkceviche, moule marinière. Sen ska jag fortsätta att baka. Bagels står på schemat och jag är även lite sugen på att testa att baka knäckebröd.
Som sista punkt ska jag bli bättre på att ge vintips. Vi provar en del riktigt bra viner, många från Vinoteket (fd Marks viner) som vi har en prenumeration hos. Jag ska bara bli mer organiserad i att få provningarna på pränt.
Liksom tidigare fortsätter vi med Mystery box, vardagsmat, festmat, bakverk och allmänna funderingar kring mat. Jag hoppas att ni hänger med!

Så gott nytt år, kära vänner. För visst ska 2013 bli ett på alla sätt gott år!

Den lilla pirayan Vera som leker i snön.

I morgon bjuder vi på årets första gästinlägg där Wilhelm och Fredrik berättar om sin första Mystery boxutmaning. Missa inte det!