Familjen

Det har varit några dagars bloggvila. Välförtjänt, tycker jag. Jag har alltid sagt att bloggen inte får bli något som stressar mig och när lusten inte är där, då får det vara en stund. Lite brist på lust har det varit. Men också lite annat som kommit emellan, låt oss kalla det livet. Vi har varit i Stockholm på matmässa och konsert med Keane, där den sistnämnda gjorde stora intryck på mig. Det kan vara att överdriva, men jag kalla det så nära religiös upplevelse man kan komma. Matmässan innebar också oväntade upplevelser, där framför allt en så kallad glasprovning hos Riedel glas var det mest upplysande momentet. Man provar olika viner i olika glas och får känna skillnaden i doft och smak som kommer fram med olika glastyper. Spännande och lärorikt. Nu vet vi vad vi önskar oss i julklapp.

I går var vi på förhandsvisning av filmen "Dom över död man", Jan Troells nya film om den öppet nazistkritiska Torgny Segerstedts liv. Filmen har premiär den 7 december och den är helt klart mycket sevärd! Jag må vara jävig i frågan, men det tillhör allmänbildning att veta vem denna stora man var och vad hans arbete och åsikter betytt för Sverige. Gå och se filmen!

Efter filmen gick vi till Restaurang Familjen och det var premiärbesök för hela sällskapet. Vi började med en flaska Veuve Cliqout, givetvis felfri och alldeles underbar. Den fungerade också utmärkt till förrätten som bestod av tunt skivad och hastigt stekt ryggbiff, serverad med kastanjer, Karl Johansvamp, brynt smör och en underbar dragonemulsion. En lätt förrätt och lätt att tycka om. Väldigt fräsch för att vara en rätt med rött kött och allt blir ju som bekant godare med brynt smör. Betyg 4/5 av kaksmulor.

Vi beställde en 3-rätters meny där förrätt och dessert är fasta och där man väljer mellan 2 varmrätter. 3 av 4 i sällskapet valde älgentrecôte, den sista valde kolja med stuvade skaldjur och friterade svartrötter. Enligt uppgift var detta en mycket god rätt. Jag åt älgen som kom i sällskap av en kåldolme, plockad och lättsyrad brysselkål, potatiskräm och lingonsky. Köttet var stekt till medium och var underbart mört och smakrikt utan att viltsmaken tog över. Lingonskyn bröt av fint och brysselkålen var syrad precis lagom för att ta bort den lilla inneboende beskan. Mycket gott! Enda synpunkten är att det är en väldigt köttig rätt med både en stor bit entrecôte och en färsfylld dolme. Det fanns inte en chans att jag skulle orka äta upp och jag efterlyser lite bättre balans med kanske mer grönsaker. I glaset hade vi en Shiraz från Nya Zeeland vilket passade oväntat bra. Betyg 4/5.

Sen kom desserten. Bakad Valhronachoklad med hemgjord karamellglass, körsbär i konjak och kanderade mandlar. Jag skulle beskriva chokladbakelsen som en variant av fondant som gräddats något mer än brukligt, men säkert bakad så som avsetts. Den hade en väldigt god och tydlig smak av choklad utan att dra åt det bittra hållet. Karamellglassen var mycket god med helt perfekt konsistens och en smak som påminner om kondenserad mjölk. Körsbären hade gärna kunnat vara lite mer åt det syrliga hållet för att helt passa min smak, men för övrigt har jag inget att kommentera vad gäller desserten. En god avslutning på en väldigt trevlig och genomgående god kväll. Betyg 4/5.

Servicen då? Enligt kvittot hette vår servitör Micke och han gjorde ett jättebra jobb. Vänlig och lyhörd och tog sig tid att sätta sig på huk vid vårt bord och prata lite extra om maten och restaurangens filosofi. Han kan möjligen minnas oss som bordet som pratade om pianobaserad indiepop/rock och jag uppskattade verkligen att han flikade in lite kommentarer om det när han serverade oss vin. Även övrig personal som tog hand om oss var trevliga och serviceinriktade. Vi kände oss som hemma, eller som en del av Familjen, helt enkelt. Betyg 5/5.

Totala betyget blir alltså 17/20, vilket är ett mycket bra betyg. En 3-rättersmeny av det slaget vi åt, kostar 445 kr per person vilket får anses vara väl värt priset. Detta är en restaurang med höga ambitioner och jag tycker att de gör ett riktigt bra jobb i sin strävan mot säsongsbetonad mat och dryck. Vi kommer att komma igen!

Och på tal om familjen, så hälsar vi lilla Vera välkommen till familjen. Hon är en mycket glad och pigg blandrasvalp som kommer att bo hemma hos mina svärföräldrar, men där jag och maken kommer låna henne så mycket vi bara får. Så idag har vi hämtat hem henne och fått chansen att bekanta oss lite. Dagens inlägg avslutas med en bild på den underbara varelsen och ett musiktips i form av en länk till en musikvideo med Keane och deras låt Disconnected.