Pizzabakning i Italien

Nä, jag är ännu inte klar med bloggandet om Toscana. Det finns så mycket att berätta, men vare sig mina inlägg eller bilderna gör detta fantastiska ställe rättvisa. Dagens inlägg ska handla till stor del om pizzabakning och till väldigt liten del om vinbyn Montepulciano. Vi börjar med vinet. Om man är minsta vinintresserad och åker till Toscana, så bör man besöka någon av de fantastiska vinbyarna. Dels är byarna otroligt vackra, men landskapet runt omkring är  ännu vackrare. Vinrankorna växer överallt och är alldeles tyngda av druvor i september. Inne i byarna finns gott om cantinas, dvs små vinhus där man kan smaka och köpa det lokala vinet. Sannolikt är det dyrare att köpa vinerna här, men man kan gott prova och sedan köpa dem på den lokala mataffären. Vi gjorde så och kom hem med viner där förtjänsten per flaska motsvarar åtminstone 50 kr jämfört med systemet. I dessa trakter är det framför allt Vino Nobile di Montepulciano och Brunello di Montalcino som man kan tjäna en slant på. Vi åkte till byn Montepulciano för att göra en liten utflykt och dricka lite gott. Byn är i sina äldsta delar väldigt vacker med trånga gränder, gamla byggnader och en otrolig utsikt. Maten som vi åt på en osteria är inte värd att nämnas i en matblogg. Men lite bilder kan vi bjuda på.

Och så till huvudnumret i dagens inlägg. Jag hade fraktat en burk med vetesurdegsgrund i kylbox till Toscana. Jag visste nämligen om att det fanns en vedeldad stenugn på tomten. Svärfar och svågern Oskar hade eldat en stund i ugnen när vi kom hem från Montepulciano och då var det dags för mig att skrida till verket. Degen hade jag gjort kvällen innan och låtit kalljäsa. Lite spännande var det, då vi bara fått tag i torrjäst (degen behöver lite jäshjälp utöver surdegen) och surdegen gillar inte så varm temperatur som behövs för att väcka torrjästen. Jag väckte torrjästen i en separat bunke och matade med socker och lite mjöl, sen över i surdegen och i med durummjöl och vanligt vetemjöl. Receptet har jag bloggat om tidigare, nämligen här. 

Svägerskan Siri kokade en rustik tomatsås. Mozzarella revs i bitar. Lök och paprika hackades, tomater skivades, gorgonzola och pecorino delades i mindre bitar. Så dukade vi upp toppingen på ett stort bord ute vid ugnen. Tomatsås, mozzarella, gorgonzola, grönsaker, oliver, salami, parmaskinka, salsiccia, deg.

Jag kavlade som en galning, alla familjemedlemmar fick komma och göra en beställning på en pizza och svågern Oskar gjorde ett jättejobb med att grädda alla pizzor i ugnen. En pizza blev kremerad då den blev alldeles för tung, resten av pizzorna blev jättebra. Låt oss säga att ugnen var mer än effektiv, en pizza blev gräddad på ca 1 minut. Vissa lade på lite extra topping efter första gräddningen och körde en andra gräddning. Det var ett vinnande koncept. Min pizza toppades med tomatost, mozzarella, lök, salami och oliver och jag måste nog säga att det är den godaste pizza jag bakat. Så då är frågan, vem vill komma och mura en stenugn till mig?

Oskar, en glad pizzabagare. En tomatskiva exploderade i värmen och hans vita linne blev rödfläckigt, blandat med soten från ugnen. Tack för hjälpen, Oskar! Utan dig hade det inte gått!

Ugnen en stund innan vi började baka. Vi hade utan problem kunnat baka i timmar efteråt och ett dygn efter bakandet, var ugnen fortfarande ljummen.

Två svågrar, nöjda med pizzabagarnas insats.

Kvällen bjöd på en kylig, men magnifik solnedgång. En bra avslutning på en väldigt bra dag.

I nästa inlägg fortsätter vi resan till Champagne och till staden Epernay. Välkommen åter på lite vinskola på tisdag!