Jag börjar få ett gediget antal besökare varje dag på bloggen. Jag vet att många kollegor och vänner hänger på bloggen och lagar min mat, det får jag muntliga uppgifter om. Vilka ni andra är, vet jag inte men jag skulle gärna vilja veta mer om er. Vilka är ni? Hur hittade ni hit? Vad vill ni se mer av på bloggen? Jag vill så gärna att ni berättar, för jag vill av en bild av vilka som jag skriver för. En siffra i statistiken är ju visserligen positivt, men det är interaktionen med läsarna som är det riktigt roliga och det som peppar mig att fortsätta. Ni är min positiva energi!
Så jag tänkte börja med att berätta om mig själv, så ni får en liten bild av Sara, kvinnan bakom kaksmulorna.
Ursprung, familj och arbete: Jag kommer från Grums i Värmland. Jag bodde där de första 20 åren i mitt liv. Jag flyttade till Göteborg för att plugga medicin och fastnade sedan på Bästkusten. Nu är jag ägare av ett radhus i Askim och är legitimerad läkare sedan några år tillbaka. Jag jobbar på en röntgenklinik och har drygt halvvägs till specialist i radiologi. Jag är gift, har ännu inga barn och min syster och mina föräldrar bor kvar i Värmland. Däremot har jag familj i Göteborg i form av min mans föräldrar och hans ena bror med familj.
Fritidsintressen: mat? bakning? Precis som för alla andra är matlagningen en nödvändigt ont vissa dagar, men för det mesta tycker jag att det är jätteroligt, kreativt och avslappnande. Jag har en liten estetisk ådra (som nästan fick mig att välja konstskola framför naturvetenskapen) och idag använder jag matlagningen som ett sätt att leva ut det konstnärliga i mig.
Jag gillar att läsa (mattidningar, kokböcker och deckare), gå på Friskis och vara ute i skogen. Vi bor väldigt nära ett stort friluftsområde och där befinner jag mig många gånger per vecka, endera flåsandes i löpspåret eller på skön kvällspromenad efter maten. Att gå runt husknuten och titta på vilda djur, plocka svamp och bär eller gå en promenad runt sjön, det är riktigt avslappnande.
Hur går det till när jag bloggar? Nästan all mat jag lagar memoreras och fotograferas. Krångliga recept med många ingredienser klottras ner redan när jag står vid spisen. När jag sedan har tid och ork, läggs fotona in i datorn och bildbehandlas lätt. Ganska ofta beskär jag bilden för att bli av med något i bakgrunden, jag ändrar vinklar, förbättrar ljuset och mättar färgerna. Sen skriver jag inlägget och ofta schemalägger jag så att receptet publiceras en lämplig dag (soppa på torsdagar, vego på måndagar etc). Och jo, vi äter falukorv och makaroner, pannkakor och sylt, men jag bloggar inte om det. Många dagar äter vi rester, det bloggar jag inte heller om. Jag väljer att skriva om mat som jag tror kan inspirera, mat som blivit riktigt god och mat med en liten twist.
Vad jag lagar beror på många saker. Vad finns i kylen? Vad är billigt på affären? Vad är vi sugna på? Vad är det säsong för? Jag är en periodare och vurmar i perioder för husmanskost, asiatiskt och medelhavsmat men på det stora hela tror jag att vi äter relativt varierat.
Favoritmat? Och något som jag absolut inte äter? Jag älskar spaghetti och köttfärssås, allra helst min långkokta bolognese på högrev. Den är så god att jag skulle kunna äta den varje dag. Jag gillar också en bit gott kött med goda tillbehör t ex plankstek eller grillad ryggbiff. Goda grytor, fräscha sallader och gott bröd är andra saker som jag älskar.
Jag har däremot svårt för inälvsmat. Jag äter vissa rätter med lever och jag har inga problem med hjärtan. Men njurar, bräss, hjärna... huvaligen. Jag har försökt lära mig att äta bräss, men varje gång tänker jag att det smakar ok men det är ett lymforgan, ett lymforgan, ett lymforgan. Ungefär som att äta en halsmandel...
Jag har sagt det förut, men jag är inte heller ett fan av kantareller och tryffel. Däremot är jag en jäkel på att upptäcka svamp i skogen, så jag är ett bra sällskap i svampplockartider.
Och så det här med dryck. Wilhelm och jag är intresserade av vin. Vi har en vinprenumeration från Marks viner som hittills levererat jättegoda viner utan minsta besvikelse. Jag gillar svulstiga italienska viner, fylliga shirazviner och zinfandel. Sen är jag svag för riesling från Alsace och sauvignon blanc från Nya världen. Jag föredrar vin framför öl i nästan alla lägen, men en god IPA (india pale ale) är aldrig fel. Den dryck jag oftast dricker är vatten, den allra godaste drycken. Kaffe och te slinker också ner, framför allt kaffe. Jag har frångått min regel att avsluta alla kvällar med en kopp te, detta efter en längre tids sömnsvårigheter. Om jag suktar efter något varmt och gott, tar jag en koffeinfri espresso efter maten. Inte alls dumt!
Jag är väldigt mycket av en känslomänniska. Jag är också väldigt bra på att dölja vad jag känner, framför allt om jag är ledsen eller arg. Det är ingen positiv egenskap, tyvärr. För att samla allt inombords leder så småningom till ett utbrott och då vill man inte vara i närheten av mig. Om man inte vill höra värmländska förstås, för jag byter dialekt när jag är förbannad. Överlag är jag en väldigt glad person som månar om att människorna runt mig också är glada och mår bra. Jag har en fäbless för göteborgska ordvitsar som jag gärna sprider runt omkring mig som följs av gapskratt. Från mig själv. Så vad gör mig riktigt glad? Att vara med min familj och vänner (klyschigt men sant), att lyckas i köket, spela sällskapsspel, resa och lyssna på bra musik. Saker som gör mig riktigt arg är orättvisa, när barn och djur far illa och ohederligt folk.
Har du fått en liten bild av mig? Eller åtminstone börjat ana konturerna? Bra! Ställ gärna frågor och framför allt, lämna lite kommentarer så att jag får en bild av er! Tack på förhand från en ödmjuk matbloggare.
